Tystnaden

Jag tänker på tystnaden som uppstår. Den typen av tystnad som är svår att bryta. Efter allt har sagts. När man vet att livet just ändrat riktning. Blicken fastnar på något oviktigt. Händerna begravda i ansiktet. Sorlet av människor nere på gatan, pålagda skratt i en sit-com, en granne som diskar. Just här inne står tiden stilla, som en pausad scen, men ljuden omkring oss påminner om att livet går vidare.

Jag har 55 kilo chokladpudding sparad i badkaret och tända ljus men det kommer hon aldrig veta. Hon lägger det viktigaste i en väska och jag blundar. Hon får ta vad hon vill. Jag vill inte bo kvar här. "Du kan väl skriva ett vykort när du är framme?", säger jag men vågar inte titta upp. Det känns som en evighet innan hon svarar. "Ja, det kan jag göra. Vad ska du göra nu då?" Frestad att säga något sårande väljer jag att spela lugn. "Jag vet inte, jag flyttar nog också." Hon tittar sig omkring med väskan i handen. Tar ned ett par skivor från hyllan. "Du vet väl att det är mig det är fel på, inte dig", säger hon vid dörren. Våra ögon möts. Jag är osäker på om det är en fråga eller påstående. Jag vill inte att denna mening ska vara den sista. Men det blir det.

Jag lägger mig i badkaret med sugröret och vispar i fyrtio liter mjölk. Min mage sväller upp efter en timmes sugande. Jag orkar inte kliva upp och somnar där. På morgonen vaknar jag av att katterna sitter på badkarskanten med chokladpudding i hela ansiktet. Dom säger att dom är oroliga för mig. Utan att pausa och säga något dräpande för att sedan gapskratta. Jag blir rörd och sträcker mig för att klappa dem. Men chokladpuddingen har stelnat och jag når inte riktigt. Lillkatten tänder en cigg. "Nu har du sörjt nog, kliv upp och fixa lite riktigt käk", säger hon och blåser röken mot taket. Okej, tänker jag. Jag frågar vad dom vill ha men Storkatten har redan hämtat kokboken och pekar på en invecklad fransk maträtt. Jag skyller på mitt brustna hjärta och vi gör en deal. Hemgjord pizza med näbbmus och bearnaisesås.

På natten somnar båda katterna nöjda på mitt bröst. Våra hjärtslag slår nästan i takt. Men lukten av henne på kudden och näbbmössen håller mig vaken hela natten.

Paris - Epilog

Aug 1991.

Har inte skrivit på ett par dagar. Mor undvek mig i stort sett hela tiden under resten av resan. Hon har brutit två fingrar och säger att det hände när hon halkade i duschen. Sista natten på hotellet stod jag vid Fars säng med en kökskniv. Jag var orörlig och tyst, men synen av honom naken och sårbar och den tunga kniven i handen närde min fantasi. Jag såg underbara ljudlösa scener i mitt huvud. Jag skulle hugga honom rakt i munnen eller med tvåhandsfattning skära upp magen så jag kom åt att rycka loss hjärtat ur bröstkorgen. Han vände sig och sa något i sömnen. Jag gick tillbaka till min säng. Ett par timmar passerade. Gick till toadörren och krafsade på dörren. Jag vet inte om hon sov eller inte ville släppa in mig. Satte mig ned och skrev meddelanden på lappar och skickade in dem med en penna. Hon skrev att hon älskade mig också men ville inte att jag skulle ordna så att planet skulle störta på vägen hem. Jag frågade om hon ville att jag skulle döda Far. Efter en lång stund skickade hon ut ett blankt papper.

Jag satt bredvid en jättesöt svensk tjej på planet hem. Berättade om uppdraget jag utfört i Paris. Hon verkade hela tiden tro att jag pratade om en film jag varit med i. Hon berättade om skolresan hon varit på och att hon längtade hem till sin familj och deras hund. Jag berättade att Hunden hemma hos oss äter och dricker det man glömmer spola ned i toaletten. Hon tyckte inte det var roligt. Vi bytte adress och lovade att brevväxla när vi kom hem fastän jag visste att jag aldrig skulle skriva. Jag hade bara velat fingerpulla henne i smyg där på planet.

Natten då Far, berusad och trött, låste upp dörren till vårat hem visste jag skulle bli sista gången jag var med dem. Far satte sig i köket och svor tyst när han gick igenom posten. Mor stod apatisk i hallen med väskorna i händerna samtidigt som Hunden svansade runt henne med tungan i vädret. Jag gick till mitt rum. Låste upp min låda. Tog ut alla viktiga dokument samt den gamla revolvern som jag stulit från Nikolas pappa två sommarlov tidigare. Packade två väskor fyllda med kläder och några tidningar. Sedan satte jag mig och väntade på tystnaden.

Far hade somnat i soffan till Filmnet. Gick runt i huset för att ta farväl. Små inristade märken i hallen som Mor gjort varje gång jag fyllt år fram till lågstadiet. Den tejpade glasrutan i vardagsrummet som jag hade sönder när jag var Mike Donovan i V och missade ödlan med ett laserskott. Stolpen i garaget som jag var fastbunden vid då min oskuld togs. Jag gick till sovrummet där Mor låg med ryggen mot dörren. Lade mig bakom henne och la armen runt henne. Hon grät i kudden. Vi låg så en lång stund utan att säga något. Jag vände på henne och drog upp hennes nattlinne en bit. Satte mitt öra mot hennes bröstkorg och blundade. Hon grät inte längre och strök mitt hår försiktigt. Ljudet av hennes hjärtslag. Jag behövde inget tecken längre. För den stunden var jag tillbaka till tryggheten om jag bara blundade och lyssnade på hennes hjärtslag.

När det började ljusna ute och fåglarna vaknat satte jag mig upp. Mor hade somnat. Hon såg fridfull ut. Jag vände mig mot henne vid dörren för att etsa in en minnesbild. Hon vände på huvudet och sa två ord. Lycka till. Jag nickade mot henne och tog steget ut.

Paris del 3

Torsdag 15:e Aug 1991

Mådde svindåligt när jag vaknade. Febrig. Spydde upp en del av likören som jag hittat i Mors resväska. Spenderade hela morgonen på balkongen med ett kikarsikte från Fars jaktgevär. Äldre män i kostym + huvud = 100 p. Äldre kostymklädda män i rörelse + torso = 80 p. Mor och Far dök plötsligt upp bakom mig, det gjorde mig förvånad, jag har alltid en konstant koll på det fysiska avståndet mellan oss. De undrade vad jag gjorde. Jag sa att jag spanade efter tjejer. Mor gjorde en ansats att rufsa mig i håret men drog tillbaka handen.

Drog ut på stan och shoppade skivor. Förföljde en söt tjej som rökte världsvant. Jag sa på svenska till henne att jag tyckte hon var väldigt vacker. Visade henne kikarsiktet men hon trodde jag ville sälja den och viftade bort mig. Köpte en attachéväska och satte mig i en park. Tjejer och killar i min ålder passerade. Inte en enda stannade upp och frågade vad jag hade i väskan. Gav den till en uteliggare som svor på franska åt mig eftersom jag inte gav honom nyckeln.

Gick tillbaka till hotellet. Där låg Mor naken på sängen sovandes. Satte mig på sängkanten. Ett vitt tunnt snöre tittade ut från hennes vagina. Jag tog det som ett tecken. Detta var repet jag så väl behövde för att klättra tillbaka till tryggheten. Mor vaknade och såg skrämd ut. Jag flyttade blicken till hennes ögon och lade min hand på hennes mage. Hon stelnade till och satte händerna på bröstet. "Var jag snäll när jag var därinne?", sa jag. Mor blinkade ett par gånger och försökte dra upp täcket men min hand var ivägen. "Du menar i magen?" Lång paus. "Du var väldigt snäll. Du sparkade så sällan att jag ibland trodde att du smet ut när jag sov". Hon försökte le. Jag blundade och såg bilder av Mor, ung och vacker, kanske till och med lycklig. Mor som tvättar mitt hår i badkaret. Utflykter till parken och mjukglass. Våra spegelbilder i hallen när hon hjälper mig bli Paul Stanley. Gnugga näsa mot näsa innan lampan släcks. "När lillebror bodde där, var han snäll?" Mor fick tårar i ögonen och pressade ihop läpparna. Vi pratade aldrig om lillebror. "Lillebror hann ju aldrig växa lika mycket som du. Men jag är säker på att han också hade varit snäll", sa Mor och satte handen på min hand. "Han kanske egentligen aldrig ville komma ut", sa jag och försökte låta positiv. "Han kanske visste".

Jag märkte att jag pratade för mig själv nu. En vindpust öppnade balkongdörren på vid gavel. Jag minns inte när vi sagt så många viktiga meningar till varandra. Jag ville säga att detta var det bästa samtal vi haft. Men hon hann vända sig om.

Paris del 2

Onsdag 14:e Aug 1991

Idag var vi på en strand med en miljard andra turister. Mor och Far drack drinkar och slocknade i solstolarna. Jag gjorde en swastika med hjälp av sand på Fars bröst. Min Walkman krånglade så jag tog med mig den och simmade under vattnet med den. Den dog under låten She Sells Sanctuary. Jag är livrädd för hajar, även när jag badar i badkar, så jag vågade inte simma ut så långt. En överviktig gubbe med begynnande erektion sa något på franska till mig vid duscharna. Jag sa något på låtsasfranska tillbaka och drog in luft mellan pek och långfinger.

Köpte Temple Of The Dog och Blind Melon på en marknad och en massa tidningar. Mor och Far skulle ha vuxentid på så jag åkte taxi till hotellet själv. När jag låg på sängen fantiserade jag om att jag var en hitman på besök i Paris för att mörda mig själv. Somnade till ljudet av bilar som tutade och försäljare nere på gatan.

Mor och Far kom tillbaka efter fem timmar. Far var på bra humör. Han hade fortfarande inte märkt av sin nya tatuering. Han bad Mor göra drinkar medan han och jag skulle bryta arm. Jag förlorade tre gånger i rad. Han blev besviken.

Vi blev bjuden på middag hos det svenska paret. Mor ville att jag skulle ha långärmat för att dölja mina ärr. Hon insisterade även på att få klippa mig. Jag lät henne göra det. Mest egentligen bara för att få vara nära henne. Bara hon och jag en stund. Jag njöt av hennes mjuka beröring och iakttog henne i spegeln. Hon nynnade på en sommarvisa. Hon har fortfarande fina drag, men sorgsna ögon. Jag tror hon vet att jag vet. Men ingen av oss säger något. Frillan blev skitful fast jag sa inget. Far ropade in henne i sovrummet och låste dörren. Jag rakade bort allt och lämnade en sträng i mitten. När Far kom ut med blodigt långfinger och såg min frisyr knöt han nävarna. Jag såg på honom och satte händerna i fickorna. Grannen ringde på dörren och han hann bara visa tänder mot mig.

Det svenska paret var från Jönköping och verkade trivas med mina föräldrar. De pratade om invandraren som skjutits vid Gärdets tunnelbanestation. När de tittade bort la jag tuggad mat i pojkens tallrik. Han vågade inte säga något och bad om att få lämna bordet. Mor föreslog att jag skulle följa med. Jag la armen runt pojken och gick ut på balkongen. Där frågade jag om han kunde hålla en hemlighet. Han svarade att han kunde det, han hade aldrig berättat en hemlighet förutom när en i hans klass hade visat kussimurran på en skolresa och när hans mamma hade pruttat i en affär och skyllt på en fyllis. Jag berättade att jag var i Paris på ett hemligt uppdrag. Jag skulle eliminera en statschef. Pojken visste inte vad eliminera betydde och tappade intresset. Jag frågade om han trodde jag skulle överleva om jag landade på tomaterna som låg på lastbilsflaket nedan. Han undrade om det var ett skämt, som när man säger kom nu ketchup. Jag sa att det inte var ett skämt.

Mor och Far var borta under kvällen och jag sov på balkongen.

Paris del 1

Måndag 12:e Aug 1991

Far väckte mig 03.00 och bad mig göra mig i ordning. Innan han gick ut stirrade han på en affisch ovan min säng, suckade, sedan gick han ut till bilen. Slog på Enter Sandman och packade kläder. Mor snyftade inne på toan. Jag krafsade på dörren för att visa att jag ville komma in. Hon var kvar där i tjugo minuter så jag hann aldrig packa tandborste, rakblad och deoderant. Jag hatar att vara utan deodorant.

Flygresan mot Paris var magisk. Jag hade fönsterplats och krossade stadens alla höghus mellan pekfinger och tumme. Jag ville ha gröna solbrillor så det såg ut som Gulfkriget. Far snarkade och andades whiskey. Mor läste en tidning med bilder av vackra människor. Ibland lutade hon bak huvudet och suckade. Hon tittade på mig som för att säga något. Men hon sa inget. Jag hade lovat mig själv att våga onanera på toan, det var svårt, jag kunde se mig själv i spegeln hela tiden. Jag såg patetisk ut. Tandkrämen som jag använde som friktion gjorde att det sved så mycket att jag var tvungen sätta huvudet mellan knäna en stund för att inte börja gråta.

Sov hela dagen medan Mor och Far åkte på sightseeing.


Tisdag 13:e Aug 1991

Mor och Far sitter på balkongen med det svenska paret. De vill att jag ska vara med deras son som är fyra år yngre än mig. Men dom vet inte att jag höll honom i fotlederna utanför balkongen i gårkväll. Han ställer sig bakom sin pappa så fort jag tvingas följa med till deras rum. Drog ut på stan ensam idag. Följde efter en skitsnygg tjej. Jag ville prata med henne men vågade inte. Satte mig vid ett bord nära henne och hennes familj och låtsades vänta på någon. Hon beställde in Banana Split som dessert. Dom såg lyckliga ut. Hennes lillebror sparkade luft och hade choklad kring munnen. Försökte beställa en drink men servitrisen skrattade bara åt mig. Tjejen med glassen började blöda näsblod. Hon tittade på mig ibland och log generat. Blodet rann ned på glassen medan hon rörde om med skeden och tittade på mig. Det gjorde mig upphetsad.

På kvällen när Mor och Far skulle ha vuxentid tillsammans drog jag ut på stan igen. Jag såg killar och tjejer i min ålder som rökte och drack obehindrat. De kunde nästan ingen engelska så när jag skulle dra lite stories om att jag var en känd rockstjärna hemma i Sverige lyssnade ingen. Men dom pratade om mig, och jag skrattade när dom skrattade. Innan de gick gav de mig en flaska med något starkt. Jag drack den och växte ett par centimeter. Paris innerstad kändes som ett enda stort nöjesfält. Så mycket ljus som blinkade överallt. Folk som knuffas. Jag kände mig vuxen. Här kände ingen mig, Ingen visste vem jag var. Här kunde jag vara vem jag ville. Gick ned till en källare med dålig belysning. Ett gäng killar spelade biljard. Tjejer med för mycket smink satt på soffan som sträckte sig efter hela väggen. Jag vågade inte chansa och beställde bara en Cola. Ingen kom fram och pratade med mig och när pengarna var slut och jag kände mig spyfärdig av all Cola drog jag ut igen.

Mor sov inne på toan så jag var tvungen kissa från balkongen. Det landade på ett biltak. En hund började skälla. Staden verkade aldrig sova så jag drog igen dörren. På natten drömde jag om tjejen med näsblodet. Vi kysstes längst uppe i Eiffeltornet. Just när jag skulle fria till henne blev Eiffeltornet lutande tornet i Pisa. Jag vaknade på golvet.

Albinokrock

Krockade med en lång albinokille i svart läderrock. Hans hörlurar flög av vid smällen. När jag försökte bända loss en av ekrarna som lossnat hörde jag Beethoven ur lurarna i gräset. Jag försökte väcka honom för att fråga vilket stycke det var men det var omöjligt. Antingen låtsades han vara medvetslös eller så sov han. Hans hjärta slog i alla fall, det vet jag, för varje gång hjärtat slog kom en ny stril av blod ur näsa och mun. Han hade ett rabattkort på Frasses i plånboken. Synd, jag är inte så förtjust i Frasses. Hellre Max då. Men på senare tid har jag börjat uppskatta Quorn. Egentligen smakar inte Quorn något men när man häller i en massa grejer blir det plötsligt gott. Tack vare sin mångsidighet passar Quorn människor som ställer höga krav på både smakrik och hälsosam mat. Quorns milda smak gör den lämplig att krydda och marinera eftersom smaker, örter och kryddor absorberas ovanligt bra. När Quorn tillagas blir det heller inget spill eftersom det inte finns några senor eller hinnor som behöver skäras bort. En annan fördel med Quorn är det inte krymper vid tillagning till skillnad från till exempel kyckling som förlorar cirka 20 procent av sin vikt.

Speed Dating

Det finns en lång backe som leder ned till centrum. Man kan komma upp i sinnessjuka hastigheter om man verkligen tar fart. Ibland när jag uppnått den allra högsta hastigheten brukar jag tvinga mig själv att blunda i sextio sekunder. Tanken är att jag ska krocka med en tjej och sedan ska vi hjälpa varandra på fötter och le förläget. Den ena kanske säger "Oj, förlåt, det var mitt fel" varvid den andra tar på sig skulden och erbjuder sig betala för en lunch. Sedan skulle vi slicka varandras sår och bryta i lederna så att dom hamnar rätt igen.

När höstmörkret lagt sig och tekopparna sprider en ljuvlig doft i vår lägenhet skulle vi jämföra ärr och kivas kärleksfullt. Kanske en av oss fått hjärnskador och sitter i en härlig mjuk rullstol, dricka te med sugrör och haklapp. På sju försök har jag misslyckats lika många gånger. Det som oftast händer är att cykeln börjar vobbla våldsamt, jag pallar inte länge blunda, folk kastar sig åt sidan och slutligen kör jag in i cementpelarna vid den skarpa kurvan. Oftast landar jag på bröstet, ansikte eller handflator. Jag verkar också alltid lyckas bryta eller krossa oumbärliga delar av kroppen som armar, händer, käkben eller frontallob. Sjuksköterskorna på NUS har börjat skramla ihop pengar till en intensivkurs så att jag kan ta körkortet. Det uppskattar jag.

När jag söker gråa skäggstrån brukar jag se en vit mask titta ut från mitt högra öra. Jag känner igen honom, det är samma mask som jag la i min hemgjorda Tequila (purfärsk urin, vinäger och Guntrum Riesling) för tre månader sedan. Han har tittat ut genom alla mina öppningar förutom stuss och mun den senaste veckan. Ibland gör jag mitt lockrop och står redo med pincett, men jag har mer och mer börjat vänja mig tanken på att han vill bo inom mig. På ett sätt känner jag mig lite smickrad.

Tunneln

Jag dog för en stund i matsalen idag. Jag var sist in som vanligt men det fanns en plats över. Folk småpratade om den stundande semestern mellan tuggorna, gänget bakom oss spelade kort, två gubbar bankade på automaten som ännu en gång vägrade släppa ned kaffemuggen. På den ljudlösa tv:n syntes Ozzy med armarna utsträckta medan en hund gjorde sina behov på en matta. Min middag bestod av pingisboll och pommes chateu med löksås. Edgar sa att jag var en idiot, pingisbollar går inte ihop med löksås. Alla skrattade men tittade ned på sina tallrikar istället för på mig. Jag sa att jag såg Barabbas lägga en kuse i hans pasta för fyra minuter sedan. Han ignorerade mig. Det finns ingen Barabbas på jobbet.

Tog några tuggor och lyssnade på de andra. Någon skämtade om sin frus röv. När en av dem hade allas uppmärksamhet under sin fiskehistoria doppade jag pingisbollen i såsen och kastade ned den i halsen med kupad hand. Min reaktion blev starkare än vad jag väntat mig, känslan av att inte kunna andas var obeskrivligt plågsam. Jag tippade bakåt, gestikulerade samtidigt som jag försökte skrika, sedan landade jag på golvet. Ingen verkade ta notis om mig. Mina händer hade ett ofrivilligt hårt grepp om halsen. Det kändes som att mina ögonglober ville ploppa ut. Edgar tittade ned på mig, jag såg att munnen rördes men hörde inga ord. Det fick mig tänka på Far som sa att man aldrig ska skrika hjälp om man inte menar det. Och även om man menar det ska man skrika incest eller dvärgsex, då kommer folk springade eftersom vi älskar att gotta oss i andras olycka.

Jag väntade nu på ljuset i tunneln, jag hade längtat så efter att se vilka som betyder något för mig. Vilka stunder som varit betydelsefulla, jag ville ha ett tecken på att jag en gång varit en levande person. Sen skulle en medmänniska rädda mig just innan ljuset släcks, just när alla insikter träffat mig. Men det som hände var att Edgar vände sig halvt mot mig, och med blicken fortfarande fäst mot tv:n stampade han mig nonchalant med kängan i magen. Pingisbollen flög upp som en kork, landade på min panna och studsade ett par gånger mot golvet för att slutligen lägga sig mot en list. Den såg ensam och besviken ut. Jag låg stilla och flämtade. En stark glödlampa i taket lyste mot mina ögon. Jag blundade och försökte skapa en tunnel med vitt ljus men sorlet av människorna och ljudet av tallrikar som skrapades av förstörde allt.

Någon vred upp volymen då Anders Lundin välkomnade en gäst. Jag satte mig långsamt upp och satte mig tillrätta. Edgar frågade om jag hade två kronor till kaffeautomaten. Jag gav honom en femma och åt upp resterna på min tallrik. Min spetsade Cola smakade urin men jag var osäker på om det var min egen eller någon annans. En hurtig kvinna beklagade sig över att en deltagare gissat på fel ord i Ordjakten. Jag tittade mig omkring och insåg att jag var ensam i matsalen och hade förmodligen suttit där i timmar. Jag dog för en stund som aldrig kom. I morgon ska jag ta med mig ris och currysås. Det är min absoluta favoriträtt. Måste bara hitta en affär som säljer golfbollar.