Tunneln

Jag dog för en stund i matsalen idag. Jag var sist in som vanligt men det fanns en plats över. Folk småpratade om den stundande semestern mellan tuggorna, gänget bakom oss spelade kort, två gubbar bankade på automaten som ännu en gång vägrade släppa ned kaffemuggen. På den ljudlösa tv:n syntes Ozzy med armarna utsträckta medan en hund gjorde sina behov på en matta. Min middag bestod av pingisboll och pommes chateu med löksås. Edgar sa att jag var en idiot, pingisbollar går inte ihop med löksås. Alla skrattade men tittade ned på sina tallrikar istället för på mig. Jag sa att jag såg Barabbas lägga en kuse i hans pasta för fyra minuter sedan. Han ignorerade mig. Det finns ingen Barabbas på jobbet.

Tog några tuggor och lyssnade på de andra. Någon skämtade om sin frus röv. När en av dem hade allas uppmärksamhet under sin fiskehistoria doppade jag pingisbollen i såsen och kastade ned den i halsen med kupad hand. Min reaktion blev starkare än vad jag väntat mig, känslan av att inte kunna andas var obeskrivligt plågsam. Jag tippade bakåt, gestikulerade samtidigt som jag försökte skrika, sedan landade jag på golvet. Ingen verkade ta notis om mig. Mina händer hade ett ofrivilligt hårt grepp om halsen. Det kändes som att mina ögonglober ville ploppa ut. Edgar tittade ned på mig, jag såg att munnen rördes men hörde inga ord. Det fick mig tänka på Far som sa att man aldrig ska skrika hjälp om man inte menar det. Och även om man menar det ska man skrika incest eller dvärgsex, då kommer folk springade eftersom vi älskar att gotta oss i andras olycka.

Jag väntade nu på ljuset i tunneln, jag hade längtat så efter att se vilka som betyder något för mig. Vilka stunder som varit betydelsefulla, jag ville ha ett tecken på att jag en gång varit en levande person. Sen skulle en medmänniska rädda mig just innan ljuset släcks, just när alla insikter träffat mig. Men det som hände var att Edgar vände sig halvt mot mig, och med blicken fortfarande fäst mot tv:n stampade han mig nonchalant med kängan i magen. Pingisbollen flög upp som en kork, landade på min panna och studsade ett par gånger mot golvet för att slutligen lägga sig mot en list. Den såg ensam och besviken ut. Jag låg stilla och flämtade. En stark glödlampa i taket lyste mot mina ögon. Jag blundade och försökte skapa en tunnel med vitt ljus men sorlet av människorna och ljudet av tallrikar som skrapades av förstörde allt.

Någon vred upp volymen då Anders Lundin välkomnade en gäst. Jag satte mig långsamt upp och satte mig tillrätta. Edgar frågade om jag hade två kronor till kaffeautomaten. Jag gav honom en femma och åt upp resterna på min tallrik. Min spetsade Cola smakade urin men jag var osäker på om det var min egen eller någon annans. En hurtig kvinna beklagade sig över att en deltagare gissat på fel ord i Ordjakten. Jag tittade mig omkring och insåg att jag var ensam i matsalen och hade förmodligen suttit där i timmar. Jag dog för en stund som aldrig kom. I morgon ska jag ta med mig ris och currysås. Det är min absoluta favoriträtt. Måste bara hitta en affär som säljer golfbollar.