Syndafloden

Eftersom jag modifierat min tv, tagit ur all elektronik och bara lämnat skalet samt ställt in en skål med vatten, är det inte mycket att se på. Speciellt nu när den enda roliga fisken i skålen verkar ha dött, alternativt spelar död. Det är roligare sätta sig i gungstolen och smygtitta på grannarna. Jag tycker inte om att se på när dom pysslar om sina blommor. Det känns så futtigt. Jag är rädd att en gigantisk hand vilken sekund som helst ska penetrera molnen för att sedan skaka om huset lite. När jag var liten kissade jag på dockhusen samtidigt som jag skrek "Se upp här kommer syndafloden, här kommer syndafloden". Alla tjejer sprang gråtande till vår dagisfröken.

Många år senare möttes jag och min gamla dagisfröken på en fest. Syndafloden dök upp under samtalet. (Jag tog upp det direkt efter "kul att se dig"). Hon verkade ha förstått budskapet jag försökte få fram den där dagen. Hon sa det var roligt träffa mig eftersom hon alltid undrat vad det blev av mig. "Jag fick känslan av att du kommer göra stora intryck i ditt liv, antingen uttrycka dig konstnärligt eller kanske spränga dig själv i direktsänd tv för att skapa debatt om något specifikt ämne." Jag blev alldeles lealös av komplimangen. Det var som att hon haft tillgång till min privata biosalong inklämd mellan mittenhjärnan och mellanhjärnan. Men jag är värdelös när det gäller sprängmedel och var typen som bara fick titta på medan kompisarna placerade smällarna i diverse groddjur och alkisars bakfickor. Efter några vinflaskor bjöd hon upp mig på rummet och blev närgången. Hon ville att jag skulle urinera på henne. Jag tackade nej och var uppriktigt ledsen över hur människor ibland stagnerar.