Börja om från början

Jag tänker ta loss mitt huvud en kort stund för att sedan sätta tillbaka det. Jag står inte ut med mig själv längre. Jag har så mycket tankar, så mycket som snurrar i huvudet dygnet runt, och alla är av självdestruktiv karaktär. Måste radera allt och börja om. Natten till igår fick jag en obeskrivlig lust att äta upp mig själv, eller i alla fall så långt det bara går innan jag dör. Tanken var att jag skulle skära av fötterna och sedan knyta bandage hårt runt stumparna för att stoppa blodflödet. Fötterna skulle ätas med kokt potatis och vanlig brunsås. Kanske färska dragonblad vid sidan om. Inget lyxigt eller så. En enkel kötträtt bara. En kall Pommac vid sidan om. Kanske hyra Can't Buy Me Love. Men jag fegade ur som vanligt. Den första idén gick ut på att jag skulle byta huvud med nästa Jehovas som knackar på. Men ingen har knackat på här sedan jag testade en massa grejer med han som råkade somna här efter saftglaset han fick. Dessutom firar väl dom inte ens jul, eller så har dom inte gardiner eller om det var ögon. Minns inte.

Så det som kvarstår är att ta loss mitt huvud för att sedan skruva tillbaka det. Nya friska tag. Jag klarar såklart inte detta själv och den självklara assistenten är Nikola. Jag älskar honom av hela mitt hjärta, men den pojken drog nitlott efter nitlott vid DNA-lotteriet. Han ser ut som ett sånt där foster som fanns i biologilärarens rum (fast med kläder på). Han tar sig endast fram via sin Hoverboard. Händerna och fötterna blev han med i ett vad. Lite som om Mini-Me och en gråsäl hade parat sig. Men han är ganska duktig på att använda stumparna, i alla fall när han äter. Så, av naturliga själ är jag lite ängslig när det gäller själva utförandet. Vi har tränat på höns och räknat ut att han har drygt 10 sek på sig att sätta tillbaka huvudet. So far har han skött sig väldigt bra.

Gud, jag ser så mycket fram emot detta. Tänk om jag blir värsta charmören. Eller en sån där man som har djurisk dragningskraft. Alla kvinnor kommer flockas på diverse cocktailpartyn jag blir bjuden till. Eller så kanske jag blir smart som Stephen Hawkins men kommer att skita på mig ständigt och/eller ha svårt artikulera ord. Det gör inget. Jag har alltid velat ha en robotröst. Då kan man gå runt på Star Wars conventions utklädd som Boba Fett eller någon och alla skulle tycka att jag vore den coolaste killen i hela världen. Nu är Nikola vid dörren. Måste gå ut till gropen. Det är dags för generalrepetition. See ya.