Egentligen mest grönt p.g.a Päronsplit
En hemlös kvinna satte sig och sket på golvet. De flesta betalade snabbt sina varor och gick ut. Jag gick fram till henne. Hon ritade upp en hopphage på stengolvet med hjälp av en hård korv. Det var svårt hoppa eftersom jag var rädd att halka hela tiden. På vägen ut erbjöd hon sig att ge mig oralsex mot att jag köpte sprit åt henne. Jag tackade nej och frågade om hon kunde tänka sig donera sin kropp åt mig så jag kunde stoppa upp den och ha den i min foajé. Hon sa nej och vinglade iväg sjungandes I got life från Hair.
Gick till kyrkogården för första gången på sju år. Gräset var nyklippt och en vattenspridare surrade i bakgrunden. En kvinna med två lite väl spralliga ungar satt en bit från mig. Hon log ursäktande mot mig. Jag rörde vid de två gravstenarna framför mig. De var varma av solen. La mig mellan gravarna och la armen över ögonen. Jag kände för att gråta och försökte verkligen men inget hände. Vände mig mot hennes grav och småpratade med henne. Drog med handen över gräset. Vände mig mot hans grav. Jag fick en obeskrivlig lust att spotta på gräset men lät bli. Det kändes som att han inte gillade mig. La mig på rygg igen och berättade om alla mina bekymmer. Om mina rädslor. Om mina minnen. Det kändes bra. Slickade lite på hennes gravsten innan jag ställde mig upp. Vid närmare anblick såg jag att detta par uppenbarligen dött med bara en månads mellanrum. Mannen dog strax efter henne sommaren före andra världskriget. Plötsligt kände jag för honom och fick dåligt samvete. Jag förstod honom på ett annat sätt. Han dog av sorg. Jag önskade att en violinist kunde komma gående och ackompanjera min vackra tanke.
Glassbilen väckte mig ett par timmar senare efter att jag slumrat till på soffan. Mordhotade honom med en bordskniv och stal bilen. Jag stannade inte förrän jag var 20 mil utanför stan vid en skogsdunge. Där käkade jag så många glassar jag bara kunde och spydde oerhört vackra spyor med regnbågens alla färger. Jag lämnade bilen olåst vid ett dagis en bit från mitt kvarter och joggade hemåt för att sedan karatesparka min dörr med full kraft. Den gick inte upp och jag ramlade på ändan. Grannen tittade ut och frågade vad som stod på. Jag bad henne gå in igen eftersom hon var i fara.
posted by deltidsharmonisk @ 04:24
13 Comments:
Glassbilen, jag tar för givet att du menar den som plingar eftersom den väckte dig, säljer varken Calippo eller Piggelin.
Hejsan Sherlock. Visst förstår du att dessa texter oftast bygger på fiktiva händelser?
Som före detta glassbilschaufför intygar jag att vare sig Calippo eller Piggelin ingår i sortimentet. Att förknippas med GB brukar vi ta som en förolämpning. Å andra sidan finns det än mer osannolika delar i din historia.
My god. Okej, en gång käkade jag ett paket päronsplitt och höll på att spy. Kan fortfarande idag inte äta den sorten. Förmodligen fanns det med i det undermedvetna när jag skrev det där. Sen när handlade mina historier om sannolika saker? Jag är bräcklig just nu, var snäll.
Jag slår vad om att Hemglass tagit fram kopior som heter typ Päronklitt och Flippo, eller liknande.
Äsch då, jag gillar det du skriver om du så kallar glassen Bill och Bull. Men Hemglass kamp mot GBs världsherravälde är som Davids mot Goliaths - och jag hejar nästan alltid på underdogen. Fast Tonya Harding var iofs mycket coolare än Nancy Kerrigan.
Nu tycker jag vi alla tillsammans i den här salen reser och och sjunger "We shall overcome".
Alltså, jag brukar inte syssla med trolling, men att skylta med att man kört glassbil och vilja tillrättavisa en författare är som att berätta om hur man brukar våldta små etc osv mm. Det har väl för själva jävulen ingen betydelse. Förhud. OK, nu är jag lugn igen. Jag instämmer i att Tonya Harding var coolare. I alla fall, herr Harmoniker, detta senaste kapitel var king. Gå ut hårt och öka.
Bäste förhudstroll - det är helt ok att du tar ut din aggressioner på mig, jag är van att bli massuppfittad, men räkna inte med att få vara med och sjunga sen.
Jag förstår att du är van. Bråka om glass var roligt, finns det något mer?
Fy fan vad bra du skriver!
Elin, tack.
Ni andra, sluta bråka. Ni är kär i varandra.
Glassbudet hette en dagslända till glassbil som sålde GB-glass. Fanns förra sommaren men maldes ner av avgifter och beslut. (läs: de följde inte uppsatta miljöregler)
du stal inte bara glassbilen du stal även vår plan som vi haft de esnaste två-3 åren, vi hade allting planerat och klart in i minsta detajlj... jag ska avslöja planen, min kompis lillebror ska ställa sej framför glassbilen när den kommer åkande, den bromsar in och han ber att få köpa en glass, lovar att det bara tar 5 sekunder, du behöver inte ens stänga av motorn! Det finns bara en liten detalj att fixa, övervaka om glassmannen tar ur nyckeln när han ska sälja. Hursomhelst om han gör det är det bara att hoppa in, flyktvägen går ner för alén, (sen vore det naturligaste att svänga ut på stora vägen) men istället kör vi rakt fram och in i ett lägenhets område vid mej, där gömmer vi glassbilen i soprummet (den bör gå precis in genom sophämtningsdörrarna) sedan sätter vi upp en skylt där det står att soprummet är ur bruk. Inne i soprummet målar den andre om bilen till en kamoflage bil sedan när det börjar skymma kör vi ut med bilen och norrut, där lever vi det goda livet med norrlädnska landskap och glass i alla dess sorter...
Skicka en kommentar
<< Home