Teaterhunden

De stora festerna, med släkt och vänner från hela landet, var verkligen tillfällen jag kände mig levande. Långbord och sång. Far i sin bästa kostym. Nyklippt gräs, klingade glas, barnfnitter samt lite knullljud från vedbodan. Jag var alltid Lill-Hunden på dessa fester. Mor knöt fast ryamattan över ryggen på mig sedan övade jag på olika morrljud framför spegeln. Jag försökte ha munnen öppen och inte svälja så ofta timmen innan festen började. Det gällde att kunna skaka trovärdigt på huvudet och därmed sprida maximalt med dregel på gästerna när jag skulle ”hälsa på dem”.

En tant med många konsonanter i namnet brukade kila fast mig mellan hennes ben och rufsa mig i pälsen. När hon druckit alldeles för mycket Koskenkorva släppte hon sällan taget och jag tvingades stå länge på alla fyra med ansiktet hårt fastkilat mellan benen. Eftersom jag släppt alla mänskliga instinkter och tänkte som en hund började jag lapa hejvilt. Hon luktade mussla så jag låtsades att jag slickade bort fyllningen från en pizza med havets allra finaste musslor. Mor och Far lät Lill-Hunden ha en liten show efter desserten. Showen bestod oftast av olika tricks och imitationer jag tränat in under kalla tråkiga vinternätter i ladan.

Den sista festen jag tilläts göra ett nummer gjorde jag en imitation av Full Metal Jacket när han våldförde sig på Ullas cockerspaniel Frida. Full Metal Jacket var en livstrött Schäfer som en dag fick nog och trotsade alla samhällets konventioner genom att upprepade gånger idka samlag med kvarterets populäraste hund. Frida återhämtade sig aldrig och dog kort därefter. Alla skrattade när jag spatserade in på scenen som Full Metal Jacket. Han hade ett speciellt sätt att gå och som bonus hade jag en chokladcigarett i mungipan. En trästol fick symbolisera Frida. Jag välte den bryskt så att den låg med ändan i luften. Sedan vaggade jag och morrade hotfullt. Gick i cirklar runt henne. Visade tänder. Ingen i publiken visste vad stolen symboliserade, men när jag började skälla och kastade mig över den för att med sällan skådad brutalitet jucka mot den förstod alla. Mor la en arm runt Ulla som grät i servetten.

Far knäppte upp bältet. Jag visste att jag bara hade sekunder att omvandla antipatin till leenden och pälsrufs igen. Jag krälade snabbt till hundskålarna och försökte kissa i dem, precis som Ann-Maries bebis gjorde under skratt och jubel, men kisset blev bara en mörk fläck på mina pyjamasbyxor. Far ställde sig upp och svepte det sista i flaskan. Jag sprang på alla fyra till Koskenkorva där tryggheten fanns. Hon kilade fast mig omsorgsfullt och rufsade min päls med sina nio fingrar. Jag började lapa som jag aldrig gjort förut, det rann ut buljong eller något och mina ögon började tåras. Långt borta hörde jag Far kräva att Lill-Hunden skulle komma fram. Festen avbröts och samma natt var Hunden tvungen sova på utedasset. Eftersom jag doppat mig själv i avföringen för att slippa bältet blev Mor mottagare för Fars vrede. Mor skrek hela natten och Lill-Hunden ylade ikapp nere i skittunnan.

På kurs

Det första vi fick göra efter en kort presentation var att leka en associationslek. Månaden innan hade jag hookat upp med en överviktig gammal parkalkis på basis att vi båda var profylaxfetischister. Hon hade liksom jag aldrig gått en riktig profylaxkurs men vi längtade ikapp. Ledaren för kursen hade såna där glasögon som Ulrika Knutsson bär samt ett bärnstenshalsband. Hon använde ord som livets mirakel och kärleksbarn. Jag tröttnade på hennes entoniga pratade och fantiserade om att hon var Maharishi. Efter kursen skulle jag gå ut i solen och kanske skriva en låt till Prudence som varit lite hängig den sista tiden. Vi satt i ring med riktiga livbärare och blivande pappor (parkalkisen hade bara en stor mage helt enkelt men det såg övertygande under hennes enorma John Fogerty t-shirt). Alla lyssnade andmäktigt när ledaren lärde dem andas rätt.

Ordet som vi skulle associera till var vagina. Jag räknade ut att jag skulle bli sist av alla. De flesta sa udda saker som mjuk, våt, sex, vacker. Alla la huvudet på sned och sa Mmmmm när en ung söt kortklippt livbärare sa ordet min. Parkalkisen sa Regina och gapskrattade. Det gjorde jag också och slog henne hårt på armen. Hon slog tillbaka och vi skrattade ännu mer. Alla väntade alla på mitt ord. Jag sa det första jag såg framför mig. "Power Tools. Helst Black & Decker." Alla grimaserade. Parkalkisen bröt tystnaden med sitt rökskadade gapskratt och slog mig rakt i tinningen. Jag slog henne med undersidan av näven på frontalloben. Sedan gapskrattade vi ikapp och brottades lite. "Nej men jag tror jag förstår", sa ledaren. "Vagina är power. Vaginan är kraft!" Alla livbärare i rummet nickade samstämmigt. Papporna tittade argt på mig. Dom förstod. När vi en stund senare skulle ligga i konstiga ställningar och andas som hundar blev jag och min vän utkörda då vi lekte CUJO vs VIT BIL. Det var lika bra, jag hade inte kondition för att vara hund dessutom blev jag rädd att jag höll på att spräcka pannbenet.

Vi gick på krogen istället och drack stora mängder sprit. Parkalkisen blev gråtmild efter ett par timmar och var rädd att vårat kärleksbarn inte kunde simma och hade drunknat i Absolut Vodka. Jag sa att hon faktiskt inte bär på ett barn och drog ut en av hennes bilringar. Hon drog upp tröjan och synade sin mage. Sedan slog hon mig rakt på munnen och gapskrattade. Jag slog henne lätt med öppen hand på pannan så hon trillade baklänges i slow motion. Hon låg på rygg och pekade på mig samtidigt som hon skrattade så tårarna rann. Jag pekade tillbaka och skrattade så blodet rann. Ute på gatan ville hon leka CUJO vs VIT BIL igen men bilisten visste ju inte vad det gick ut på och accelerade istället för att bromsa.

Det var bara jag och en präst närvarande på hennes begravning. När jag fick en stund för mig själv öppnade jag kistan och gav henne en tjockablänga rakt i nyllet. Sedan tog jag hennes hand och försökte örfila mig själv men hon var alldeles stel. Skrattet fastnade halvvägs och jag gick hem.

Disciplinstraff

"Strykjärnet - 1990."

Jag hade ofta röda öron som barn och skämdes över det. Någon snäll dagmamma sa att man har röda öron för att "någon som gillar dig tänker på dig just nu". När jag sa detta till den fruktade Tjejtrion i klassen över mig gapskrattade dom och tvingade mig följa med dem hem. Dom knöt fast mig hårt på en säng med rosa överkast och slog på ett blandband med Trackslåtar. Sedan låg jag där och tittade i taket under tiden de sminkade sig och fjantade runt i rummet till tonerna av Patrick Swayzes She's Like The Wind. När jag i ögonvrån såg att de hade någon sorts modeshow med tillhörande klädbyten blev jag generad och fick erektion. Som tur var växte den åt rätt håll och låg tryggt mot vänster framficka nosandes mot ett luktsuddgummi. Men jag blev såklart illröd i ansiktet och om öronen.

En av dem satte sig på mitt bröst och drog i mina öron. Jag försökte le charmigt som bustroll gör men det blev ett stelt leende, sådär som Carola ser ut när hon ska se blygsamt tacksam ut. Ledaren för trion tyckte att öronen inte var röda nog och föreslog att de skulle fixa till det med hennes mammas strykjärn. Min snopp sa hej då till luktsuddgummit och försvann någonstans inne i kroppen, min mun ville skrika, alla mina muskler spändes när hon drog fram strykjärnet och letade efter ett uttag. Hon med tandställningen och Betty Boop-tröja satt på mina lår, med händerna farligt nära. Den söta med diadem och tuperad lugg satt på mitt bröst smackandes på ett tuggummi med jordgubbssmak. Dom rörde sig hela tiden och fnittrade, jag kunde inte låta bli tycka det var lite upphetsande, speciellt då ingen tagit i mig sedan skolsköterskan sökte efter något i min grovtarm. Ledartjejen tryckte snabbt ned mitt huvud åt sidan och pressade det heta strykjärnet mot örat. Det varade bara några sekunder och det kändes som att hon slagit strykjärnet med full kraft mot skallen. Men jag skrek inte. Sedan grenslade hon mitt ansikte och försökte på skoj brotta bort hon som satt på mitt bröst.

Mina känslor var ett enda virrvarr. När de tröttnat på att tumla runt började de sminka sig igen. Stereon spelade nu Nothing Compares 2 U och de pratade om en kille i 9B som jag hade bara hade en vag bild av. Det kändes varmt i mina kalsonger. Mitt huvud värkte. När de kom tillbaka efter tre timmar och luktade cigaretter och öl log jag mitt bästa bustrolliga leende och sa att jag frös om öronen. Då vred dom upp volymen och sa att dom skulle på fest och jag var tvungen gå hem.



"Pedofilpusslet - 2002."

Efter att ha skitit i Chefens bensintank samt kastat mig framför hans bil varje morgon i ett år tvingade han mig lösa Pedofilpussel i fem timmar. Han var en riktig sadist som skapat ett virtuellt pussel av autentiska bilder på barn som våldtas. När jag löst det första pusslet och såg bilden som förställde en ___ som ___ med _____ __ ______ , började magen krampa. Chefen satt hela tiden bakom mig med armarna i kors och andades tungt med näsan.

En timme senare och fyra pussel avklarade kände jag mig yr och bad om vatten. Då ändrade han upplösningen och bad mig ha ansiktet "högst tre decimeter från skärmen". Den sista timmen, tjugotvå pussel senare, drog jag bara runt med muspekaren utan att ens försöka och passade på blunda de få sekunderna jag kunde när Chefen hostade slem. Sista bilden var så grotesk redan efter ett par pusselbitar att jag äntligen kräktes över tangentbordet. Jag kräktes faktiskt så mycket att tangentbordet inte syntes längre. Jag hoppades att magsyran skulle fräta sönder plasten men det gjorde den inte.

Chefen sa att jag var en ynklig människa. Jag höll med och rörde runt lite i spyan på måfå med fingret. "Kan jag gå nu?", sa jag och tittade bak för första gången. "Slicka upp spyan, ät upp tangenterna Y N K L I G och gå hem", sa han och gick ut. Jag slickade upp allt och åt upp hela alfabetet. Dagen efter kastade jag mig på hans vindruta men denna gång såg jag genuin rädsla i hans blick.

Rocky och Mango

Vi har kommit närmare varandra den sista veckan. Mina katter brukar vanligtvis antingen håna mig eller ignorera mig. Men genom att smörja in mina lår med diverse salvor har jag upptäckt att det går att skära ut kött i tärningsformade bitar utan att det gör ont. Sedan jag börjat servera dem delar av mitt högra lår har dom låtit mig vara med när dom sett tv eller varit ute på nätterna. Två kvällar i rad har jag fått sova i min egen säng också. Visst, mina sår är infekterade och det ser konstigt ut med en massa fyrkantiga hål, men det är det värt. Jag älskar ju dem. Dom har till och med tagit ned nidbilderna av mig och förhandlingar om kattlåda är under utveckling.

Hinner inte skriva mer idag eftersom jag har främmande. Gästen ligger just nu bunden på köksgolvet och har främmande föremål i sin ändtarm. Fast det vet ju han och jag om. För en obduktionstekniker skulle föremålen vara främmande menade jag. Gästen heter Jonas enligt körkortet och är Jehovas Vittne. Nu ska jag klä upp mig lite och testa en idé jag länge haft. Ciao.

Efterlysning

Du tjejen som krockade med mig på _____gränd, Ålidhem kl 12.34 idag. Hur gick det? Ditt blodiga ansikte är inpräntat i min vita t-shirt. Du ser ut att le. Du har ett fint leende. Log du samtidigt som din kropp obönhörligen slungades in i min bröstkorg vid en uppskattad hastighet på ca 25 km/h? I så fall är vi av samma virke. Jag är ledsen att jag drog utan att ställa dom rätta frågorna. Jag var helt säker på att allt var iscensatt. Den sista tiden har jag känt mig som han i Truman Show, det gör min vardag mer spännande men jag är också mer nervig än vanligt. Jag ville bara säga att jag cyklade det snabbaste jag kunde in i tegelväggen vid ICA efteråt. Bara för att jag fick så dåligt samvete. Jag ser inget på det ena ögat. Det verkar som att benstrukturen runt ögat har kollapsat. Jag ska ta fram ditt DNA med mitt svindyra förstoringsglas från Ryssland och mina gamla 3-D glasögon från TV-Piraterna. Så, om du inte hittar mig först, ta fram kaffet och bullarna.