Deltidsharmonisk

25 juni 2006

Egentligen mest grönt p.g.a Päronsplit

En hemlös kvinna satte sig och sket på golvet. De flesta betalade snabbt sina varor och gick ut. Jag gick fram till henne. Hon ritade upp en hopphage på stengolvet med hjälp av en hård korv. Det var svårt hoppa eftersom jag var rädd att halka hela tiden. På vägen ut erbjöd hon sig att ge mig oralsex mot att jag köpte sprit åt henne. Jag tackade nej och frågade om hon kunde tänka sig donera sin kropp åt mig så jag kunde stoppa upp den och ha den i min foajé. Hon sa nej och vinglade iväg sjungandes I got life från Hair.

Gick till kyrkogården för första gången på sju år. Gräset var nyklippt och en vattenspridare surrade i bakgrunden. En kvinna med två lite väl spralliga ungar satt en bit från mig. Hon log ursäktande mot mig. Jag rörde vid de två gravstenarna framför mig. De var varma av solen. La mig mellan gravarna och la armen över ögonen. Jag kände för att gråta och försökte verkligen men inget hände. Vände mig mot hennes grav och småpratade med henne. Drog med handen över gräset. Vände mig mot hans grav. Jag fick en obeskrivlig lust att spotta på gräset men lät bli. Det kändes som att han inte gillade mig. La mig på rygg igen och berättade om alla mina bekymmer. Om mina rädslor. Om mina minnen. Det kändes bra. Slickade lite på hennes gravsten innan jag ställde mig upp. Vid närmare anblick såg jag att detta par uppenbarligen dött med bara en månads mellanrum. Mannen dog strax efter henne sommaren före andra världskriget. Plötsligt kände jag för honom och fick dåligt samvete. Jag förstod honom på ett annat sätt. Han dog av sorg. Jag önskade att en violinist kunde komma gående och ackompanjera min vackra tanke.

Glassbilen väckte mig ett par timmar senare efter att jag slumrat till på soffan. Mordhotade honom med en bordskniv och stal bilen. Jag stannade inte förrän jag var 20 mil utanför stan vid en skogsdunge. Där käkade jag så många glassar jag bara kunde och spydde oerhört vackra spyor med regnbågens alla färger. Jag lämnade bilen olåst vid ett dagis en bit från mitt kvarter och joggade hemåt för att sedan karatesparka min dörr med full kraft. Den gick inte upp och jag ramlade på ändan. Grannen tittade ut och frågade vad som stod på. Jag bad henne gå in igen eftersom hon var i fara.

Bloggtoppen.se