Tunneln

Jag föll ned i en grop igår. Stora starka män med skyddskläder ropade ned till mig. Jag vinkade och visade att allt var okej. Borrarna slogs igång igen. Jag tyckte om att sitta där nere. Ibland skymtade jag vägarbetarna, annars var det bara dem och förbipasserande bilar som skvallrade om att jag tyvärr fortfarande befann mig någonstans på jorden. Kände mig som en tecknad figur. Började gräva i jorden för att bygga en liten tunnel. Det var mjuk mark och till slut blev det en retsam jargong mellan mig och vägarbetare 4, 3 samt 2. Jag påstod att jag jobbade snabbare med mina händer, vägarbetarna urinerade och förstörde vardagsrummet jag byggt i själva gropen. Haha, vägarbetare 4, han är lite som han är.

Tunneln blev klar ett par timmar efter arbetarna gått hem. Ålade mig in och la mig där och funderade. Tänkte att jag var på en öde ö. Där skulle jag sitta i nio år och skriva en bok som skulle komma att säljas i miljonupplagor. Alla som tycker om mig skulle gråta en massa när jag äntligen blev räddad. Jag skulle stå i mitten medan alla andra tränger sig fram för att få visa sin kärlek genom röra vid mig. Scenen skulle vara så förlösande att incestuösa tankar skulle uppstå mellan mig och kvinnliga släktingar.

Vaknade när det fortfarande var natt. Påbörjade mina memoarer med lillfingret på jordväggarna. Kände mig ensam. Kunde inte ens vrida på kroppen ordentligt. Ålade ut igen och satte mig i det fuktiga vardagsrummet. Rev sönder mina kläder lite och smetade in jord i ansiktet. Önskade jag hade boken om den där ungen som skrev dagbok under andra världskriget, så att media kunde dra medlidelsefulla paralleller.

När vägarbetarna kom tillbaka på morgonen skulle jag gråta ljudligt och utstöta djurliknande gutturala ljud för att sedan sträcka armarna mot dem. "Åh gud, ta mig härifrån", skulle jag säga och bita underläpp. TV och Radio skulle vara där. Han jag lurade dricka syra i 7:an skulle intervjuas i DN dagen efter. Min första tjej skulle berätta om när jag trodde jag förvandlades till en puppa. Och jag skulle berätta allt. Men jag vet att jag skulle förbanna mig själv över att jag inte vågade dö därnere.