Deltidsharmonisk

18 december 2006

Tunneln

Jag föll ned i en grop igår. Stora starka män med skyddskläder ropade ned till mig. Jag vinkade och visade att allt var okej. Borrarna slogs igång igen. Jag tyckte om att sitta där nere. Ibland skymtade jag vägarbetarna, annars var det bara dem och förbipasserande bilar som skvallrade om att jag tyvärr fortfarande befann mig någonstans på jorden. Kände mig som en tecknad figur. Började gräva i jorden för att bygga en liten tunnel. Det var mjuk mark och till slut blev det en retsam jargong mellan mig och vägarbetare 4, 3 samt 2. Jag påstod att jag jobbade snabbare med mina händer, vägarbetarna urinerade och förstörde vardagsrummet jag byggt i själva gropen. Haha, vägarbetare 4, han är lite som han är.

Tunneln blev klar ett par timmar efter arbetarna gått hem. Ålade mig in och la mig där och funderade. Tänkte att jag var på en öde ö. Där skulle jag sitta i nio år och skriva en bok som skulle komma att säljas i miljonupplagor. Alla som tycker om mig skulle gråta en massa när jag äntligen blev räddad. Jag skulle stå i mitten medan alla andra tränger sig fram för att få visa sin kärlek genom röra vid mig. Scenen skulle vara så förlösande att incestuösa tankar skulle uppstå mellan mig och kvinnliga släktingar.

Vaknade när det fortfarande var natt. Påbörjade mina memoarer med lillfingret på jordväggarna. Kände mig ensam. Kunde inte ens vrida på kroppen ordentligt. Ålade ut igen och satte mig i det fuktiga vardagsrummet. Rev sönder mina kläder lite och smetade in jord i ansiktet. Önskade jag hade boken om den där ungen som skrev dagbok under andra världskriget, så att media kunde dra medlidelsefulla paralleller.

När vägarbetarna kom tillbaka på morgonen skulle jag gråta ljudligt och utstöta djurliknande gutturala ljud för att sedan sträcka armarna mot dem. "Åh gud, ta mig härifrån", skulle jag säga och bita underläpp. TV och Radio skulle vara där. Han jag lurade dricka syra i 7:an skulle intervjuas i DN dagen efter. Min första tjej skulle berätta om när jag trodde jag förvandlades till en puppa. Och jag skulle berätta allt. Men jag vet att jag skulle förbanna mig själv över att jag inte vågade dö därnere.

9 Comments:

At 5:04 em, Anonymous Anonym said...

Väldigt king. Det borde vara någon psykologisk grej som gör att man gärna skriver svårlösliga historier om händelser i och runt gropar (jag vet att jag läst om andra, men kommer inte på något namn). Din variant är ovanligt välslöjdad.

 
At 10:13 fm, Blogger egoistiska egon said...

fråga: skriver du någon gång i annat perspektiv än första person? om inte - varför inte?

 
At 5:21 em, Blogger deltidsharmonisk said...

L: Tack. Fast jag tycker just denna är väldigt medioker.

E: Hmm, jag kan nog inget annat. Deltid började som en dagbok på lunar. Och nästan alla börjar med "Jag". Det har bara blivit så.

 
At 10:39 fm, Blogger egoistiska egon said...

testa att tvinga dig själv. det händer massa roliga grejer, faktiskt. och jag läste ju lite på lunar ibland också, det var bland annat därför jag funderade eftersom jag aldrig sett ngt du skrivit i annat än just jag-form. och nu menade jag inget illa.

 
At 12:32 em, Anonymous Anonym said...

Jag är nog med egoegon på det här. "Jag" kan bytas ut mot "han" utan att det påverkar berättelsen överhuvudtaget. Det är mer ett hjärnspöke man har. Kanske att det blir lättare att handskas med historierna. Eller svårare? Båda är bra.

 
At 11:53 fm, Blogger Gruff said...

tjo.
det va längesen jag va här och nosade, men du är lika genial som vanligt. :)
såg din blogg på tv för ett tag sen, på kobra närmare bestämt, i ett avsnitt som handlade om just bloggar.
du kanske visste att den var med redan, men tänkte säga det för säkerhets skull. :)

mandarin på dig.

 
At 12:50 em, Anonymous Anonym said...

Med 465 röster och medelbetyget 3.7 har du vunnit Årets Blogg 2006 i kategorin Litteratur. Ett stort grattis och lycka till detta år!

 
At 6:31 em, Blogger Lancefestivalen said...

Jag tycker att just jag-perspektivet är det som får texterna att sticka ut på ett för mig positivt sätt. Att det är en blogg som uppdateras oregelbundet gör det ännu bättre, måste tilläggas. Det känns autentiskt, samtidigt som det är så uppenbart fiktivt. Och bristen på tydliga poänger i inläggen/testerna gör att man automatiskt söker (och tror sig t.o.m. ibland finna) en dold mening i det skrivna.

Fucking genialiskt!

 
At 12:13 fm, Blogger deltidsharmonisk said...

Tack Årets-Blogg-Människor. Och främst de som röstat såklart. Nu fick jag ju inspiration skriva nåt.

J: Det skulle inte fungera på annat sätt heller tror jag, Deltidsharmonisk lever i en liten bubbla, allt är ur hans snäva och udda perspektiv. Och du har rätt, att det inte skrivs varje dag (vilket såklart har med slöhet att göra också) gör nog att bloggen känns mer 'autentisk'. Även om 99% av alla förstår det är fiktivt.

 

Skicka en kommentar

<< Home

Bloggtoppen.se