Stetoskopet

Jag sover med ett stetoskop fasttejpat på bröstkorgen. Det är något på gång där inne, jag vet inte vad, men det håller mig vaken flera dygn på raken. I går vaknade jag sittandes på en busshållplats. Det var sent och alla bussar hade slutat gå för flera timmar sedan. Någon hade sprayat sin tag på min nya vinterjacka. Fick lift med en långtradarchaffis som berättade att han skulle ta livet av sin fru när han gick av skiftet. Jag berömde hans skägg och sa att han liknade Levon Helm i The Band. Han sa att han skulle ta livet av sin fru när han gick av skiftet.

På hallmattan låg ett brev från Imigrationsverket. Jag skulle bli utvisad. Satte mig i soffan och bet mig i underläppen. Kände mig fånigt glad. Det var länge sedan någon skickat ett personligt brev till mig. Dessutom var det lite klet från en marsipantårta vid ena hörnet. Nu var ju brevet inte till mig egentligen, det hade kommit helt fel, men jag låtsades att de skrivit ned allt det där bara till mig.

Vaknade under sängen. Stetoskopet låg på golvet, kravlade snabbt ut och hämtade sylådan. Med ena handen på bröstet rotade jag runt i lådan, försökte hålla pulsen nere men det var omöjligt. Efter ett par timmar betraktade jag mig själv i spegeln. Det såg bra ut. Väldigt bra faktiskt. Blodet från stygnen hade missfärgat min enda skjorta som inte var nedblodad, men det kändes som en petitess. Tog kort på mig själv i olika poser och försökte ladda upp dem på nätet men insåg att jag inte har en dator hemma. "Lyssnar på nya John Fogerty", sa jag till busschauffören och nickade i takt med hjärtat när jag såg att hans mun rörde sig. Åkte runt på stan ett par timmar sittandes bland tonåringarna, låtsades lyssna på något trendigt band. Ingen av dem tilltalade mig. På biblioteket, när jag skrattade högt och låtsades fatta skämten i en bok av Nietzsche, frågade en kvinna om jag pluggade till läkare. "Lyssnar på nya John Fogerty", sa jag utan att tänka mig för. Hon gick till en annan hylla.

Vaknade hemma, vaknade borta. Vaknade på kvarterskrogen, vaknade hos en gammal bög med en träslev i min stuss. Ingenting bekom mig så länge jag hade kontroll över min rytm. Drömde att jag dog. Min själ leviterade ovanför min bröstkorg som öppnades av en man i vit rock och hornbågade glasögon. Han lät stetoskopet vara kvar och log med ögonen mot mig. Han bröt isär revbenen i jakt på mitt hjärta men kunde inte finna det. Hela kvällen sökte han, jag fick en ångestattack och ville flyga ut därifrån, men det fanns inga öppna fönster. Till slut sågade han av min högra hand, slöt den och placerade den på den tomma platsen. När han släckte ned och ståldörren åkte igen tog jag fart och siktade mot den enorma glasrutan som skulle frigöra mig.