Tystnaden

Jag tänker på tystnaden som uppstår. Den typen av tystnad som är svår att bryta. Efter allt har sagts. När man vet att livet just ändrat riktning. Blicken fastnar på något oviktigt. Händerna begravda i ansiktet. Sorlet av människor nere på gatan, pålagda skratt i en sit-com, en granne som diskar. Just här inne står tiden stilla, som en pausad scen, men ljuden omkring oss påminner om att livet går vidare.

Jag har 55 kilo chokladpudding sparad i badkaret och tända ljus men det kommer hon aldrig veta. Hon lägger det viktigaste i en väska och jag blundar. Hon får ta vad hon vill. Jag vill inte bo kvar här. "Du kan väl skriva ett vykort när du är framme?", säger jag men vågar inte titta upp. Det känns som en evighet innan hon svarar. "Ja, det kan jag göra. Vad ska du göra nu då?" Frestad att säga något sårande väljer jag att spela lugn. "Jag vet inte, jag flyttar nog också." Hon tittar sig omkring med väskan i handen. Tar ned ett par skivor från hyllan. "Du vet väl att det är mig det är fel på, inte dig", säger hon vid dörren. Våra ögon möts. Jag är osäker på om det är en fråga eller påstående. Jag vill inte att denna mening ska vara den sista. Men det blir det.

Jag lägger mig i badkaret med sugröret och vispar i fyrtio liter mjölk. Min mage sväller upp efter en timmes sugande. Jag orkar inte kliva upp och somnar där. På morgonen vaknar jag av att katterna sitter på badkarskanten med chokladpudding i hela ansiktet. Dom säger att dom är oroliga för mig. Utan att pausa och säga något dräpande för att sedan gapskratta. Jag blir rörd och sträcker mig för att klappa dem. Men chokladpuddingen har stelnat och jag når inte riktigt. Lillkatten tänder en cigg. "Nu har du sörjt nog, kliv upp och fixa lite riktigt käk", säger hon och blåser röken mot taket. Okej, tänker jag. Jag frågar vad dom vill ha men Storkatten har redan hämtat kokboken och pekar på en invecklad fransk maträtt. Jag skyller på mitt brustna hjärta och vi gör en deal. Hemgjord pizza med näbbmus och bearnaisesås.

På natten somnar båda katterna nöjda på mitt bröst. Våra hjärtslag slår nästan i takt. Men lukten av henne på kudden och näbbmössen håller mig vaken hela natten.