Paris del 3

Torsdag 15:e Aug 1991

Mådde svindåligt när jag vaknade. Febrig. Spydde upp en del av likören som jag hittat i Mors resväska. Spenderade hela morgonen på balkongen med ett kikarsikte från Fars jaktgevär. Äldre män i kostym + huvud = 100 p. Äldre kostymklädda män i rörelse + torso = 80 p. Mor och Far dök plötsligt upp bakom mig, det gjorde mig förvånad, jag har alltid en konstant koll på det fysiska avståndet mellan oss. De undrade vad jag gjorde. Jag sa att jag spanade efter tjejer. Mor gjorde en ansats att rufsa mig i håret men drog tillbaka handen.

Drog ut på stan och shoppade skivor. Förföljde en söt tjej som rökte världsvant. Jag sa på svenska till henne att jag tyckte hon var väldigt vacker. Visade henne kikarsiktet men hon trodde jag ville sälja den och viftade bort mig. Köpte en attachéväska och satte mig i en park. Tjejer och killar i min ålder passerade. Inte en enda stannade upp och frågade vad jag hade i väskan. Gav den till en uteliggare som svor på franska åt mig eftersom jag inte gav honom nyckeln.

Gick tillbaka till hotellet. Där låg Mor naken på sängen sovandes. Satte mig på sängkanten. Ett vitt tunnt snöre tittade ut från hennes vagina. Jag tog det som ett tecken. Detta var repet jag så väl behövde för att klättra tillbaka till tryggheten. Mor vaknade och såg skrämd ut. Jag flyttade blicken till hennes ögon och lade min hand på hennes mage. Hon stelnade till och satte händerna på bröstet. "Var jag snäll när jag var därinne?", sa jag. Mor blinkade ett par gånger och försökte dra upp täcket men min hand var ivägen. "Du menar i magen?" Lång paus. "Du var väldigt snäll. Du sparkade så sällan att jag ibland trodde att du smet ut när jag sov". Hon försökte le. Jag blundade och såg bilder av Mor, ung och vacker, kanske till och med lycklig. Mor som tvättar mitt hår i badkaret. Utflykter till parken och mjukglass. Våra spegelbilder i hallen när hon hjälper mig bli Paul Stanley. Gnugga näsa mot näsa innan lampan släcks. "När lillebror bodde där, var han snäll?" Mor fick tårar i ögonen och pressade ihop läpparna. Vi pratade aldrig om lillebror. "Lillebror hann ju aldrig växa lika mycket som du. Men jag är säker på att han också hade varit snäll", sa Mor och satte handen på min hand. "Han kanske egentligen aldrig ville komma ut", sa jag och försökte låta positiv. "Han kanske visste".

Jag märkte att jag pratade för mig själv nu. En vindpust öppnade balkongdörren på vid gavel. Jag minns inte när vi sagt så många viktiga meningar till varandra. Jag ville säga att detta var det bästa samtal vi haft. Men hon hann vända sig om.