Det enda jag hade att säga

Våra ögon möttes för en sekund. Det kändes som en knytnäve i bröstet. Mina ben vägrade transportera mig framåt. Jag stod orörlig och tittade rakt fram. Stirriga människor på väg hem från jobbet stötte till mig, men jag stod fortfarande kvar med blicken fäst på ingenting. En kvinna med alldeles för många julklappar i famnen trängde sig demonstrativt förbi. Vände mig om mot fönstret igen. Mannen mitt emot henne la ned sina bestick och lutade sig mot henne för att sedan titta på mig. Hon böjde sitt huvud mot tallriken och satte händerna för ansiktet. Jag gick fram mot fönstret och andades. Skrev ett ord och gick därifrån.

Naken i badkaret ropade jag på katterna och gav dem en lista över strömförande saker som de skulle kasta i badkaret på given signal. Lillskiten släpade fram en bunt av mina favoritskivor. Storskiten lyckades gräva fram ett nedblodat gammalt manus jag för länge sedan gett upp hoppet om. De tände varsin cigarett och suckade. Jag förstod vad de menade. På kvällen laddade vi hem gamla porrfilmer där folk hade stora mängder könshår samt ett par bilder på betjänten i Falcon Crest. När de fått leka av sig somnade de i min säng. Jag la mig på soffan och ringde på måfå till folk i USA för att prata om vem som dödade Laura. En av dem hette Jane och bor i Syracuse, New York. Jag ville vara ärlig på en gång och berättade motvilligt att jag kommer återfödas som en enhörning. Men det tyckte hon om. Vi ska förresten kanske bli ihop, hon ska bara skaffa en sida på MySpace först. I love Jane.