Julafton

Du säger ingenting och jag säger ingenting. Det är julafton igen. Jag har inte riktigt lärt mig valutan men hon viker sedlarna omsorgsfullt och sätter dem i en klämma. När jag sätter mig tillrätta och lutar huvudet bakåt kan jag känna vibrationerna från sängen bakom väggen. Någon ropar efter Gud. Hon drar isär gardinerna en aning och låter röda neonljuset lysa upp rummet. Sedan gör hon det jag betalat henne för. Hon klär av sig naken för att sedan sätta sig vid spegeln och sminka sig inför natten. Jag tittar på en stund men märker att jag hellre vill sluta ögonen och somna där. Det är en ritual sedan fem år tillbaka. Jag vet fortfarande inte hennes riktiga namn. "How long are you staying?", säger hon gör pussmun mot spegeln. Hon väljer en färg jag uppfattar som vulgär. Jag säger att jag inte vet. Hon drar på sig en peruk som faktiskt är snyggare än hennes riktiga hår och frisyr. Efter en timme snurrar hon ett varv och frågar vad jag tycker. "You look fine", säger jag och märker att jag menar det trots att det känns skrivet. Hon sätter sig på sängkanten vid mina fötter och söker efter något i handväskan. Hon ger upp sökandet, lägger sig på rygg och suckar. "I know", säger jag utan att egentligen veta vad jag menar. Jag vill höra våra andetag men trafiken och galna människor utanför agerar soundtrack och jag kan inte stänga av. Hon frågar om jag vill bli hög med henne, jag frågar om vi ska skjuta oss själva i munnen med hennes revolver. Ingen av frågorna blir besvarade.

Tystnaden mellan oss är behaglig. Hon lägger mina ben över hennes mage. En taxi stannar till utanför, man kan höra julsånger från radion och upprörda röster innan dörren åker igen. Hon sover nu. När jag vaknar tolv timmar senare är det ljust och dörren står på glänt. Taxichauffören inväntar destination, jag ger honom allt jag har och ber honom köra så långt det går.