Deltidsharmonisk

21 januari 2007

Kärleksbegravning

Under min vänliga uppmaning "Ring 112" ritade jag med de finaste kritorna en streckgubbe som hängt sig. Den blev inte så snygg så jag gav honom en cowboyhatt och ritade lite berg och dalar i bakgrunden. Solen i vänstra hörnet fick ett snett leende, varken glad eller ledsen. Halsade en flaska sprit, tabletter samt lite lakrisal sedan satte jag repet hårt runt halsen. Jag hade ett par vuxenblöjor på mig så att jag inte skulle blöta ned byxorna eller golvet. Kikkis Bra vibrationer på repeat i vardagsrummet. Sedan slöt jag ögonen. Tio timmar senare vaknade jag av att telefonen ringde. Någon undrade om jag var intresserad av att köpa sockar billigt. Jag sa att jag inte hade några fötter. Han önskade mig en fortsatt bra dag. Huvudvärken var overklig och nacken värkte. Katterna, inlåsta i ett rum med stora mängder vatten och mat, knackade lojt på dörren. Jag släppte ut dem. Ingen av oss sa något. Dom har sett mig misslyckas förut.

Svalde en del av min avföring för att kunna rensa magen på onyttigt innehåll. När jag inte kunde spy mer la jag mig på toagolvet med händerna på magen och vilade. Framåt kvällen mådde jag lite bättre men kände mig fortfarande tom och innehållslös. Bra vibrationer började gå mig på nerverna men, jag kunde inte förmå mig att stänga av.

Ringde en tjej jag var tillsammans med på gymnasiet under en vecka eller så. Ett flickebarn svarade. Mamma var ute. Ville försäkra mig om att Syliva fortfarande bara kunde komma genom onani. Jag frågade om hon kunde härma hur mamma låter när pappa gör barn med mamma. Hon berättade istället om en häst hon brukade rida på. En man tog luren och krävde att få veta vem han talade med. "En flåsare. Jag har även min Schäfer här bredvid mig. Gissa vem av oss detta är?", sa jag och andades häftigt med tungan ute. Han la på.

Egentligen var jag och Syliva inte ett sånt där riktigt par som går på IKEA eller har mute-sex under täcket medan barnen verkar upptagna av animerade figurer vars munrörelser inte matchar den en-gång-heta-skådespelarens överentusiastiska röst. Vi var på några fester tillsammans (två st) och hade aggressiv sex under en helg. Hon knäckte mitt nyckelben, vilket var okej för mig. Jag var i en period då jag lyssnade på obskyr kroatisk gothmusik och tyckte att jag inte behövde det just då. Jag knackade hennes knäskålar ur led med en mortel gjord i marmor. Det gjorde henne oerhört besviken. Enligt mina anteckningar och videoupptagningar tog det henne tre veckor att komma över mig. När det på dagen varit slut i fem år hade hon enligt anteckningar och längre videoupptagningar haft intima relationer med sju st (7) killar, kyssts på ett disco med en utbytesstudent från Tyskland som heter Marina och slutligen haft två (2) längre förhållanden. Sedan kom en lång period då min videokamera var sönder plus att jag var kär i den där servitrisen Anne. Jag kände att det var dags begrava Syliva och gå vidare. Måste traska vidare.

Gick till parken och ryckte loss en hund från närmsta pensionär med handväska och kappa. Hon reagerade ungefär som jag föreställt mig genom att sträcka ut båda armarna och prata som dom gör i gamla svart-vita filmer. Vi sa nästan "Vad i allsin dar gör du!" i kör då jag inväntade just den meningen. Det gjorde henne mer upprörd. "Du kommer förstå sedan", sa jag och masserade mitt hjärta demonstrativt. "Nu kommer mitt hjärta att slå i samma takt som alla andra, tack". Hemma gav jag hunden mat och ett halsband med texten Syliva. Han/Hon fick sova i ett helt eget rum under natten medan jag började snickra ett kors och gräva en grop bakom huset. En vecka senare kände jag mycket mer pigg och alert. Upptäckte t e x att jag råkat skruva bort all färg på tv'n för flera år sedan. En triumfartad känsla växte fram och jag beslöt mig för att ringa till Syliva för att berätta att jag gått vidare. Flickebarnet kopplade fram mig efter diverse missförstånd. Syliva lät stressad och en aning misstänksam. När jag bad henne söka upp skolkatalogerna och ringa upp la hon bara på.

En timme senare ringde hon dock upp. Hon sade sig minnas mig vagt, hon hade haft samma kille under hela gymnasiet och trodde för övrigt att jag kastat mig framför ett tåg på en julafton för några år sedan. Sedan sade hon fundersamt att det kanske var han med synthfrillan som gjorde det. Jag blev ställd av detta påstående och började rota i anteckningarna. Kunde inte se något om att tågdöden var med på listan överhuvudtaget. Ritade ett färggrant tåg och diverse kroppsdelar medan Syliva berättade att hon var lyckligt gift och att hennes dotter nyss lärt sig rida. Hon verkade lycklig och angelägen om att jag skulle förstå det. När hon började prata om vad hennes man arbetade med klippte jag av telefonsladden med en sax.

5 Comments:

At 9:21 fm, Blogger Helena said...

Grattis till årets blogg! Jag röstade på dig.

 
At 12:19 em, Blogger Kim Jong Il said...

Asbra som vanligt. I love you. *pözz*

 
At 5:12 em, Anonymous Anonym said...

Åfysatan! Måste du hålla på och stegra handlingen sådär? Det blir alldeles för bra. Far åt helvete och jävulen och kokvrå. Åtta av tio (måste snåla lite, det är inte ens februari).

 
At 10:16 fm, Blogger egoistiska egon said...

jag vill förtydliga att mina kommentarer kring att ändra perspektiv var lite mer generellt än bara det du skriver här. förstår mycket väl att det kanske skulle vara konstigt att ändra perspektiv här och att mycket av poängen skulle försvinna. men vad jag har förstått är det här ända stället du skriver mer litterärt på? därför - det jag lärde mig mest på min skrivarkurs var hur häftigt det var att TVINGA sig själv att skriva med andra perspektiv och på andra sätt än vad man var van vid.

 
At 1:32 fm, Blogger lou. said...

du är ju grym

 

Skicka en kommentar

<< Home

Bloggtoppen.se