Paris - Epilog

Aug 1991.

Har inte skrivit på ett par dagar. Mor undvek mig i stort sett hela tiden under resten av resan. Hon har brutit två fingrar och säger att det hände när hon halkade i duschen. Sista natten på hotellet stod jag vid Fars säng med en kökskniv. Jag var orörlig och tyst, men synen av honom naken och sårbar och den tunga kniven i handen närde min fantasi. Jag såg underbara ljudlösa scener i mitt huvud. Jag skulle hugga honom rakt i munnen eller med tvåhandsfattning skära upp magen så jag kom åt att rycka loss hjärtat ur bröstkorgen. Han vände sig och sa något i sömnen. Jag gick tillbaka till min säng. Ett par timmar passerade. Gick till toadörren och krafsade på dörren. Jag vet inte om hon sov eller inte ville släppa in mig. Satte mig ned och skrev meddelanden på lappar och skickade in dem med en penna. Hon skrev att hon älskade mig också men ville inte att jag skulle ordna så att planet skulle störta på vägen hem. Jag frågade om hon ville att jag skulle döda Far. Efter en lång stund skickade hon ut ett blankt papper.

Jag satt bredvid en jättesöt svensk tjej på planet hem. Berättade om uppdraget jag utfört i Paris. Hon verkade hela tiden tro att jag pratade om en film jag varit med i. Hon berättade om skolresan hon varit på och att hon längtade hem till sin familj och deras hund. Jag berättade att Hunden hemma hos oss äter och dricker det man glömmer spola ned i toaletten. Hon tyckte inte det var roligt. Vi bytte adress och lovade att brevväxla när vi kom hem fastän jag visste att jag aldrig skulle skriva. Jag hade bara velat fingerpulla henne i smyg där på planet.

Natten då Far, berusad och trött, låste upp dörren till vårat hem visste jag skulle bli sista gången jag var med dem. Far satte sig i köket och svor tyst när han gick igenom posten. Mor stod apatisk i hallen med väskorna i händerna samtidigt som Hunden svansade runt henne med tungan i vädret. Jag gick till mitt rum. Låste upp min låda. Tog ut alla viktiga dokument samt den gamla revolvern som jag stulit från Nikolas pappa två sommarlov tidigare. Packade två väskor fyllda med kläder och några tidningar. Sedan satte jag mig och väntade på tystnaden.

Far hade somnat i soffan till Filmnet. Gick runt i huset för att ta farväl. Små inristade märken i hallen som Mor gjort varje gång jag fyllt år fram till lågstadiet. Den tejpade glasrutan i vardagsrummet som jag hade sönder när jag var Mike Donovan i V och missade ödlan med ett laserskott. Stolpen i garaget som jag var fastbunden vid då min oskuld togs. Jag gick till sovrummet där Mor låg med ryggen mot dörren. Lade mig bakom henne och la armen runt henne. Hon grät i kudden. Vi låg så en lång stund utan att säga något. Jag vände på henne och drog upp hennes nattlinne en bit. Satte mitt öra mot hennes bröstkorg och blundade. Hon grät inte längre och strök mitt hår försiktigt. Ljudet av hennes hjärtslag. Jag behövde inget tecken längre. För den stunden var jag tillbaka till tryggheten om jag bara blundade och lyssnade på hennes hjärtslag.

När det började ljusna ute och fåglarna vaknat satte jag mig upp. Mor hade somnat. Hon såg fridfull ut. Jag vände mig mot henne vid dörren för att etsa in en minnesbild. Hon vände på huvudet och sa två ord. Lycka till. Jag nickade mot henne och tog steget ut.