The work diaries #3

Så kom dagen då Mor och Far uppenbarade sig på min arbetsplats. Jag kunde höra Fars modifierade likbil utanför trots ljudnivån inne i fabriken. Ingen annan verkade ta notis om det. Jag skyndade mig upp till översta våningen där jag tog skydd bakom ett par trälådor. Far trädde fram via betongdörren på bottenvåningen med svart trenchcoat och hatt. Mor klamrade sig fast vid hans arm då han med hög hastighet stegade fram till närmsta arbetare. Jag kunde inte höra vad de sa men jag förstod att Far krävde att få tala med sin son. Arbetaren fällde ut armen över fabriken och ryckte på axlarna. Luftpistolen satt hårt fast på benet och det tog en stund att få loss den. Jag hade med mig en hel ask med kulor Gamo Pro-Magnum 4,5 mm som jag la ut på golvet. Far hade nu placerat Mor på en stol utanför fiket, själv gick han runt och frågade ut alla arbetare han såg. Mor grät såklart i sina händer. Hon hade helsvart på sig och såg ut att komma direkt från en begravning. Jag scannade snabbt igenom tänkbara släktingar som kan ha avlidit nyligen men kunde inte komma på vad Mor och Far egentligen har för släktingar kvar i livet.

Jag bestämde mig för att börja med att försöka skjuta av Far den där löjliga hatten. Första kulan missade grovt och träffade väggen bakom honom. Ett gäng arbetare som stod där splittrades snabbt och såg sig omkring. Far gick fortfarande med raska steg omkring på golvet omedveten om vad som skulle hända. Det borde vara lättare att skjuta honom i bröstet så jag tog sikte och kramade av avtryckaren. Kulan missade åter igen och det gjorde mig förbannad att se att Far inte ens märkte att han var under beskjutning. Jag visslade till en gång för att få honom att komma närmare, han hörde såklart inget, jag blev så arg att jag sköt mig själv i låret bara för att bestraffa mig själv och för att pumpa upp lite adrenalin. Detta blödde nästan inget men jag kände att jag andades ganska häftigt nu. Till slut rörde sig Far lite mot mitt håll. Denna gång ställde jag mig upp och sköt mot honom med dubbel handfattning. Jag träffade honom med tre skott inom loppet av 20-30 sek. Alla verkade ta på den nedre delen av kroppen. Han tog sig för benen och kastade sin hatt i golvet av ilska. Jag visste att han visste. Han förstod att jag var där någonstans. Mor verkade inte ta någon större notis om detta, hon tittade mot Far och gestikulerade att hon ville gå. Jag satte en kula i hennes vänstra ben.

Richard var först på plats bredvid Far, i combat-ställning, trots att han inte ens hade ett vapen. Far ställde sig upp från sin hukande ställning och borstade av sig. Med sänkt huvud tog han på sig hatten som Richard räckt honom och tog min gråtande Mor runt armen. En kort stund senare hörde jag den modifierade likbilen starta.

Jag gömde luftpistolen innanför byxorna och försökte se likgiltig ut när jag gick ned för trapporna. George, Richard och Julia pratade liviligt i munnen på varandra när jag kom ned. ”Ja, det var mina föräldrar”, sa jag nonchalant. ”Jag har inga kommentarer om vem som kan ha utfört detta dåd”, tillade jag och gick till fiket. Där hade någon gjort i ordning en födelsedagstårta som stod på bordet. Jag slog ned näven i den i hopp om att det skulle finnas något extra sött och gott begravt i mitten. Men det fanns inget alls där.