Fakturan

Jag fick hem en faktura komplett med OCR-nummer och ett bankgironummer. Där stod det att min mindervärdeshalt var uppe i 62% och att det var dags att betala. Detta gjorde mig väldigt förvånad. Dels för att jag trodde jag hade ett mindervärdeskomplex omkring 80-90% och dels för att jag undrade hur dom räknat ut det. Jag kände att det var lönlöst bråka om summan, 1459 kr skulle dom ha, men jag gav mig satan på att få ned procenthalten till omkring 30%. Jag började låtsas prata i telefon på kvällarna. Långa låtsassamtal med låtsaskompisar om hur vi alla duger om vi bara skulle se till det inre lite mer. Jag infiltrerade det lokala invandrargänget och låtsades göra en undersökning om deras kärlek till Tony Montana i Scarface. Jag beundrade deras ideal, men det gjorde mig mest förvirrad, det var svårt veta om mindervärdeskomplex faktiskt var negativt eller positivt.

Under en affärslunch fick jag verkligen anstränga mig då en bratkille vid bordet bakom mig berättade för alla om bilen han skulle köpa. Jag visste att jag troligtvis var bevakad precis hela tiden, men tog ändå risken och tryckte in bordskniven just ovanför armbågen på honom när jag reste mig för att gå. Han föll ihop och skrek. Jag viskade ”epilepsianfall” till personalen och lämnade lokalen.

Den helgen fick jag hem en puma. Jag var helt övertygad om att mitt sovrum var buggat så jag onanerade elva gånger på toaletten innan jag la mig bredvid henne. Hon hade då somnat och både min penis och handled hade svullnat upp rejält. När hon vaknade till och ville ha sex var jag tvungen tacka nej. Jag frågade om hon kunde tänkas onanera själv och helst stöna två timmar i sträck, men hon slog mig med knuten näve rakt över näsryggen och gick hem.