Positivhalaren 1:5

Mannen mitt emot hade en röd fluga som en dålig punchline till sin rutiga blazer och fingrade rastlöst på sina knän. Det var fortfarande mörkt ute och snöslasket stänkte då och då upp mot bussens fönster. Jag var på väg till dagens första potentiella köpare i ett sunkigt område utanför stan. Jag sov inte heller denna natt och bussen rörelser vaggade mig till sömns en kort stund. Mannen mitt emot väckte mig och ursäktade sig, min portfölj hade ramlat ned på golvet. Jag mumlade ett tack och försökte somna om men mannen fattade inte vinken och började inleda ett samtal. Han berättade att han alltid åkte med denna buss och sa att han inte kände igen mig. Jag tog fram min mobil för att verka upptagen men han gav sig inte. Han berättade att han jobbade som barberare, det var ett yrke som hans far och farfar även utövat. Jag frågade om hans farfar någonsin träffat någon av de kända cowboys man sett i filmer, som Billy The Kid och Wyatt Earp. Mannen svarade torrt att hans farfar var för ung för att ha kunnat göra det. Jag hade inga mer frågor och hoppades att min sarkasm skulle avskräcka honom från att säga något mer. Mannen tittade genom fönstret en stund och hade fortfarande blicken kvar där när han berättade om sina tvångstankar.

”Jag ser mig som en skulptör, jag formar deras utseende. De ligger avslappnat där och funderar över dagens planer, eller bara njuter av behandligen. Ibland fryser jag till och tänker på hur det skulle se ut om jag snittade upp deras halsar. Blödande halspulsåder, en arm hänger utanför stolen, tom blick. Det är vackra bilder jag ser i mitt huvud ibland. Tänk dig att ha deras liv i dina händer, ett snitt rakt över halsen och jag skulle släcka deras livslåga på bara ett par sekunder.” Jag började tycka att denna man var ganska intressant trots allt. Jag var fortfarande osäker på om han bara ville testa mig eller om han menade allvar. ”Jag tror ditt fackförbund skulle ha invändningar mot hur du behandlar dina kunder om du gjorde så”. Mannen tog ingen notis om mitt skämt. Jag kände på min skäggstubb och tänkte att jag måste beställa den där rakhyveln som dom gör reklam för. Min hållplats var slutdestinationen och jag var ensam ut ur bussen. Mannen hade hoppat av två hållplatser tidigare efter att ha förmodligen dragit samma story för någon längre bak.

Dagens första potentiella kund bor i något som liknar en liten stuga bara. Trappan upp mot kullen är något av de längsta jag sett och jag tar ett djupt andetag. Jag vet inte ens hur fick det här jobbet. Jag har aldrig egentligen haft ett jobb längre än en månad. Kom detta efter målarjobbet? Jag känner mig som en skyltdocka bland mina kollegor. Jag sitter där med tomt inre och ler på de rätta ställena medan dom snackar om helgens äventyr och sina aktier. Kläderna dom tvingar mig ha, kostym slips vit skjorta och namnbricka så klart, får min kropp att tappa sitt forna språk. Ibland när jag kommer hem brukar jag snitta upp ett sår i min underarm och smeta in blodet i ansiktet och på min vita skjorta. Sedan visar jag tänderna i spegeln och stirrar tills ögonen tåras.

Jag har inte sovit en hel natt på flera år. Tiden passerar sakta under dåliga repriser, billigt kaffe och filmer. Jag vågar inte köpa sömntabletter för jag kan inte låta bli ta för många. Mina tankar är mina fiender. Min fiende är min tanke. Jag har inte träffat mor och far sedan jag talade med dem genom brevinkastet. Det slutade bra men jag känner att dom är nere för räkning. Mor skickade ett julkort föreställande mig själv som tomte när jag var fem år. Det tog mig tio minuter att lyckas svälja hela kortet. Jag har haft tankar på att fylla hunden som finns i frysen med något mjukt. Men jag vet inte vilket material och hur man hindrar kroppen från att ruttna. Ett tag var jag inne på att stjäla hö från någon bonde men kom på att jag inte känner någon bonde.