Du kan inte nå mig

Vid utgången såg jag honom. Han såg ut som vanligt ungefär med militärjackan och skägg. Han hade huvudet på sned och tittade ned i golvet. När vi passerade varann tittade han upp och väste något åt mig. Jag slog på takten och gick ut på torget. Jag tyckte jag hörde ljudet av ett automatgevär men det kan ha varit korvgubbens spis som lät bara.

På vägen hem hamnade jag bakom två Buffalobrudar. Den ena hade en sån där Lopezrumpa som liksom skumpade för varje steg. Jag tänkte på hur läskigt det skulle vara om man var två cm lång och hängde med händerna i hennes bakficka. Det skulle vara som när dom höll fast vid relingen medans Titanic gick under.

Väl hemma tog jag fram två stora rundmackor och kaviar. Sedan frågade jag mig själv med myndig stämma "vad får det lov att vara?" Min späda röst svarade "ett hjärta på den ena och ett hakkors på den andra". Sedan gav jag mig själv stryk.