Grodpojken

Vi kan kalla honom Sid. Han är min kompis lillebror och är 12 år. Sids klasskompisar retas ofta för att han inte är som andra. Han färgar håret grönt och sitter hellre och läser hemma istället för att hänga på ungdomsgården. Jag fick höra att han hade problem med en uppsats han var tvungen lämna in. Jag föreslog att jag skulle skriva en åt honom. Ämnet var "Berätta något minnesvärt du varit med om". Hans lärare är en sån där gammal tant som önskar att hon fick ge kidsen en örfil när dom mopsar upp sig. Här är texten jag skrev som han sedan lämnade in i sitt namn.


Jag vaknade upp med en komplett Stålmannendräkt på mig. Det kändes konstigt eftersom jag inte varit på fest kvällen innan, jag hade inte druckit sprit ensam hemma. Det var en helt vanlig kväll bara. Att gå på stan kändes ganska okej till en början, men jag märkte snart att min grej syntes väldigt tydligt och capen fastnade vid alla svängdörrar. När jag köpte varmkorv skojade någon och sa att jag skulle vara försiktig, bostongurkan vid sidan om kunde kanske vara kamofluerad kryptonit. Jag kände mig naken och blottad. Gav bort den till Bingolottogubben utanför McDonalds och lämnade staden och alla blickar.

Väl hemma hade katterna gillrat en fälla så jag fick världens stöt när jag slog på lyset. Dom rullade runt och gapskrattade åt mig. De satte armarna i kors och pekade irriterat på torrfodret. Jag fattade vinken och öppnade en burk sardiner. När dom var klar släntrade de nonchalant ut och började slicka varandras pälsar. Jag tog av mig dräkten och tappade upp ett bad. Utanför kunde jag höra den äldre katten försöka övertala den yngre att välta ned radion i badkaret. Jag låste dörren och sjönk ned under vattnet.


Veckan efter kom det hem ett brev till hans föräldrar. Klassföreståndaren och skolpsykologen bad om en träff på skolan. De skulle prata om Sids "mentala hälsa och sviktande ambitioner". Jag fick dåligt samvete och erkände allt för dem. Sids föräldrar är gamla hippies och tog det hela med ro. Jag tog på mig att reda ut allt själv och gick till mötet ensam. Jag hyrde en Stålmannen-dräkt och tog bussen in till stan. Bytte snabbt om på en av skolans toaletter. Dräkten var alldeles för tajt. Det såg ut som att jag hade en Belgian Blue med enorma genetiska defekter innan för de röda kalsongerna.

Det fanns en annan rackarunge i väntrummet. Jag kände en viss gemenskap trots att det var minst 18 år mellan oss. Han var motvillig till att berätta vad han gjort. Men efter en stund så berättade han om när han skulle dissikera en groda under lektionstid. Medan hans vänner skar och undersökte hade han istället käkat upp den lilla grodan. Så nu var de sociala myndigheterna inkopplade eftersom det fanns misstankar om missbruk och vanskötsel. Jag frågade varför han käkade upp grodan, han svarade att han helt enkelt var hungrig. Vi gjorde High-Five och sedan var det min tur att gå in. Psykologen såg ut som den lilla kvinnan i Poltergeist och satte handen för munnen när jag klev in. Jag sa som det var, att jag bara ville hjälpa och att jag var ledsen att det blivit så konstigt. Hon lyssnade noga och uppmärksamt. Jag försäkrade henne om att Sid var en alldeles normal liten kille, han kanske inte är som alla andra, men han är en bra kille. Psykologen sa inte ett ljud och jag fortsatte prata en stund. När jag var klar tittade hon på sin telefon och ringde någonstans. Sedan sa hon "du måste gå nu, på en gång". Jag sträckte fram handen. Hon backade bak och började gråta.

I väntrummet satt grodpojken och gullade med en liten vit mus som han uppenbarligen haft gömd i en ficka. "Tänker du äta den där?", sa jag och försökte fixa till min bakåtslickade Stålmannen-frilla. "Bara om den är dum", sa grodpojken. "Jag tror den där lilla musen är jättesnäll", sa jag och strök med fingret över musens rygg. "Men tanten där inne är en riktig elaking och jag vill att du gör mig en tjänst". Grodpojken tittade nyfiket upp. "Jag vill att du gör ditt allra bästa för att äta upp den där elakingen när du går in dit. När du känner att du inte orkar mer, drick vatten och vila en stund. Men ge inte upp förrän det bara är kläderna kvar". Grodpojken pussade den lilla musen och la den omsorgsfullt i sin bröstficka. "Okej, jag lovar, jag ska äta upp den där elakingen!" Grodpojken ställde sig snabbt upp, han var längre än jag trodde, vi gjorde en High-Five igen och sedan började han bulta på dörren med sina små nävar.