Lucysoppa

Det stod ett tvåmanna-tält vid grönsaksavdelningen. Ingen av de andra kunderna verkade ta någon notis om det. De spatserade bara förbi med sina korgar. Jag ställde mig en bit ifrån och smekte en fin aubergine, osäker på om jag skulle titta in i tältet, men nyfiken och lite pirrig. Det rörde sig i tältet. Jag böjde mig fram och viskade men ingen svarade. När det var lite mindre folk omkring mig drog jag ned dragkedjan och kikade in. Det första som slog mig var att det var oerhört varmt därinne. En äldre man med lodisskägg satt där i en osmidig lotusställning. En stor filt, en sovsäck och ett litet gasolkök hade trängts ihop i tältet. Mannen hade bara kalsonger och en skitig stickad tröja på sig. Han fingrade på sina testiklar, likt en person som i avslappningssyfte fingrar på stresskulor, och han släppte aldrig blicken. Jag frågade om han bodde här, han nickade och sa att han bodde här för tillfället. Jag funderade en stund och vägde mina ord, sedan frågade jag om han hade Svaret. Han sa att det berodde på frågan. Tystnad uppstod. Det gjorde mig ställd och nervös. Jag frågade om han blev sur när John skrev den där låten om honom men bytte ut Maharishi mot Sadie. Han svarade inte men skrattade tack och lov lite åt mitt dåliga skämt.

Utanför hördes människor som pratade om kilopris och dålig frukt. Någon rörde vid tältet men passerade. Mannen började packa tobak i en pipa. Jag satt fortfarande stilla och undrade vad jag skulle säga. Då såg jag en liten blond flicka, högst fem år, som tittade fram bakom honom. Hon hade ett vitt nattlinne och påminde om den söta ungen i Poltergeist. Jag sa hej och log mot henne. Hon log blygt tillbaka. Flickan stack bara fram huvudet i stort sett och såg ut att gömma sig bakom honom. "Vem är det?", sa jag till mannen och hoppades på ett svar. Han sa att det var ett av hans barn. Det lät äckligt på något sätt. Jag undrade om inte barnet borde vara med sina föräldrar, om det nu inte var hans eget barn. Han satte pipan mot munnen och sa mellan puffarna "hon behöver kärlek, det är allt". Jag himlade med ögonen och försökte utläsa blicken som flickan gav mig. Hon såg inte rädd ut men hela scenariot kändes konstigt. Jag tittade på matlistan och kom på att jag glömt köpa den där kulturväxten bland grönsakerna som ser ut som Lucy (den 3.18 miljoner år gamla kvinnan som hittades i Etiopien) och den behövdes till soppan jag skulle laga. "Så du har inte Svaret?", frågade jag en sista gång och var på väg att krypa ut. "Om du blundar hårt en stund så kanske du blir mottaglig", sa mannen och försökte snygga till sin lotusställning. "Du borde träna mer" sa jag, mannen ignorerade min sarkasm och nickade bara mot mig. Han fingrade fortfarande envist på sina genitalier och jag ville snabbt ut därifrån, så jag blundade.

Min balans blev lite rubbad och jag kände mig yr, men jag blundade så länge jag kunde. När inget hänt på 2-3 minuter slog jag upp ögonen. En trött och sliten expedit i 50-års åldern stirrade på mig. Hennes mun rördes men det kom inget ljud. Men så, efter ett par sekunder, skruvades ljudet sakta upp och sorlet återgick till sin ursprungliga nivå. "Sjuttiofem och femtio", sa hon och verkade irriterad. Det hade bildats en ganska lång kö bakom mig. Jag fastnade med blicken på expeditens namnbricka av någon anledning. Hon hade ett finskt namn. När jag kisade tyckte jag mig se hennes lungor genom skjortan hon hade på sig. De var alldeles svarta och när jag tittade ordentligt tyckte jag mig se att hennes hjärta slog oregelbundet. Jag betalade snabbt och började plocka ihop mina grejer.

En bit bort stod en stressad kvinna och rafsade ihop sina saker. Hon verkade irriterad på sin dotter som bara lekte med varorna istället för att hjälpa packa ihop. Jag kände genast igen henne. Hon hade fortfarande bara ett nattlinne på sig men såg ut att må bra. Ingen annan verkade reagera på att hon hade så lite kläder. Mamman tog henne bryskt i handen och lämnade affären. Jag gick bakom dem en liten bit. Flickan verkade uppspelt och hoppade ömsom studsade fram, men fortfarande hand i hand med mamman. När jag kom närmare såg jag att det var lite blod på nattlinnet vid flickans ända. Jag gick ikapp dem och försökte få ögonkontakt med henne. Hon tittade på mig och log, hon till och med vinkade åt mig. Det kändes dumt att gå sidledes med dem så jag ökade takten lite. Utanför hade just den första snön kommit. Jag låtsades ha problem med mitt cykellås för att kunna iaktta dem medan de klev in i bilen. Flickan hoppade genast till baksätet. När mamman sakta började rulla iväg vände sig flickan och tittade på mig genom bakrutan. Hon vilade huvudet i sina händer och tryckte ihop kinderna. Sedan räckte hon ut tungan mot mig.

Jag cyklade hem och började med soppan. Mina grannar hade en fest av något slag och sjöng högljutt. Den delen av Lucy som jag köpte var stenhård och gick inte ens att dela med en bågfil. Grannarna sjöng nu en låt om sommar och sol. Fastän den första snön just anlänt. Hela middagen kändes misslyckad.