Du, jag och lite Sinatra

Jag behövde komma bort. Från mig själv och min tillvaro. Jag begav mig ut på gatorna, bland människorna och hundarna. Regnet smattrade mot asfalten och bilarna som passerade. Jag slank in på en bio utan att se efter vad som visades. Salongen var halvfull. Ett gäng ungdomar och några ensamma män med tomma blickar. Filmen som visades var ett franskt drama med trasiga själar och desperata människor. Inget av det som utspelades framför mina ögon fångade min uppmärksamhet och jag slumrade till. Jag vaknade av att en man längst ned frustade och pratade för sig själv. Bioduken visade en psykotisk man i en fallfärdig lägenhet som förtvivlat försökte få en liten gråtande flicka att sova. Mannen hade ett vitt smutsigt linne och hade en revolver i ett hölster bakom ryggen. Det var en intensiv spänning i scenen, kontrasten mellan revolvern och bebisen gjorde mig lika spänd som fascinerad. Man kunde höra fläkten i taket surra, några godispåsar som prasslade men annars tyst och stillsamt. Förutom mannen längst ned som fortfarande frustade för sig själv. Till slut ställde han sig upp med knutna nävar mot bioduken och vrålade "Men skjut henne, få tyst på henne för helvete". De flesta i salongen drog efter andan och några lämnade diskret biosalongen. Jag satt kvar och iakttog mannen. Hans agerande fick mig att känna mig vaken på ett sätt jag inte varit på flera månader. När eftertexterna rullade såg jag till att jag hamnade en bit bakom honom i kön. Han var väldigt stor på nära håll och luktade som en blandning mellan Gin och gammal urin. Han såg ut att vara närmare femtio än fyrtio och jag noterade att han hade ett par dyra skor på sig i kontrast till den slitna kavajen.

Ute på gatan gick han med bestämda steg, jag höll mig en bit bakom med min blick fäst mot hans rygg. Han släntrade in på en bar som var full av andra ensamma män som sökte svaret i ett glas. Jukeboxen spelade en country & western-låt som jag inte riktigt kunde placera. Mannen trängde sig fram i kön till bardisken och fick med sig två glas. Han satte sig vid ett tomt bord och svepte ena glaset. Mannen stirrade rakt fram hela tiden mot något eller ingenting. Jag stod vid bardisken, halvt vänd mot honom så jag kunde iaktta vad han skulle göra härnäst. Han satt stilla en lång stund utan att röra det andra glaset. När ett par låtar passerat slog han plötsligt ut glaset med en nonchalant gest och reste sig för att gå. Han gick beslutsamt, ignorerade alkisarna som låg ute vid dörröppningen och tiggde. Jag kastade en tablettask till dem och fortsatte följa mannen. Jag blev orolig att han skulle ta en taxi när som helst och försvinna, men han fortsatte bara gå med blicken fäst vid asfalten.

Vi kom till slut till ett kvarter jag inte kände igen. Ett riktigt slitet kvarter där ungdomsgäng hängde och hallickar ogenerat erbjöd unga flickor tjänster. Kräken vi passerade tittade långt efter mannen när han passerat dem. Jag fick en känsla av att han var respekterad här omkring. Till slut stannade han upp och rotade i sin ficka efter vad som såg ut vara hans nycklar. Han bodde i ett hyreshus med grafitti på väggarna och fester i varje lägenhet. Jag höll mig en på avstånd och lät honom gå in ensam. Sedan ställde jag mig på gatan utanför och tittade uppmärksamt mot alla fönster för att se vilket som tändes. Det visade sig att han bodde på första våningen. Det var dåligt isolerat så jag kunde höra honom slänga igen dörren och trycka igång tv:n. Via en cykel som stod parkerad vid husväggen tog jag mig upp till hans balkong. Där låg jag och tryckte en lång stund tills jag var säker att han inte hört mig klättra upp. Han hade ett par halvt genomskinliga smutsiga gardiner som gav mig ett hum om hur det såg ut där inne. Jag vågade inte ställa mig upp utan satt på knä och tittade in när det verkade som att han var i ett annat rum. Från min synvinkel såg man baksidan av en soffa och en tv framför den. Mannen kom in i rummet och satte sig i soffan men en flaska whiskey i handen. Han kämpade med fjärrkontrollen och slog igång en videofilm. Det var svårt se vad som visades men det hördes att det var något som någon filmat själv hemma. Jag hörde en man och kvinna samtala, de lät glada. Det lät som att de planerade inför något, mannen pratade om en båt och kvinnan pratade om solbränna. Han spolade en stund och drack en lång stor klunk ur flaskan. Jag satte mig på ändan en stund för att vila mina knän. Mannen fortsatte titta en lång stund och jag satte mig till slut med ryggen mot fönstret och sov en stund. Han verkade också ha somnat för när jag vaknade var det helt tyst. Han hade pausat mitt i och jag kunde urskilja en närbild på en kvinna i vit slöja som log brett mot kameran. Mannen snarkade tungt i soffan och flaskan var tom. Jag ställde mig upp och tittade in i lägenheten. Den var som jag väntat mig, ostädad och skabbig. Det fanns inget på väggarna förutom en Easy Rider-affisch. Lägenheten såg ut att bara bestå av ett enda rum och ett litet kök. Vid ytterdörren låg en enorm hög med post. Det fanns ett hundkoppel liggande på golvet men ingen hund syntes till. Jag bestämde mig för att gå hem men att hälsa på honom igen så fort jag bara kunde.

Den natten drömde jag att mannen hade kedjat fast mig i sin lägenhet framför soffan. Jag var naken och insmord i matolja. Det fanns något uppstoppat i min ändtarm kände jag, det fanns en liten blodpöl under rumpan. Det gjorde inte ont men det kändes som att jag var väldigt skitnödig. Jag drog slutsatsen att jag måste vara drogad. Mannen satt naken i soffan och spolade en videofilm samtidigt som han onanerade slött med sin vänstra hand. Jag satt med ryggen mot tv:n och kunde inte se vad han tittade på. Han ställde sig upp med sin erigerade penis riktad mot mig. Sedan sa han att han skulle döda mig med den.

Jag kände mig pigg och upprymd när jag vaknade, trots den bisarra drömmen. Jag struntade i att äta något, drack bara en öl och åt lite cornflakes sedan gick jag mot mannens lägenhet igen. Jag hade i min iver glömt att det var dag fortfarande så jag gick till baren som han besökt tidigare. Dödade några timmar vid pokerbordet tillsammans med två alkisar. När pengarna tog slut gick jag runt för att söka ölslattar, hittade en halv sejdel och lutade mig bak i en soffa som fanns i barens ena hörn. En glädjeflicka med bara ett ben raglade fram till mig på kryckor. Hon luktade billigt vin och frågade om jag var ensam. Jag svarade att jag är ensam även när jag är med andra. Hon ville göra det skönt för mig och få mig att må bra. Jag frågade vart hennes ben var, hon kastade upp det benet hon hade kvar och sa "här är mitt ben, ser du inte?". Jag lät henne göra det skönt för mig under bordet mot en påhittad summa. Att se hennes enda ben sticka ut fick mig att tänka på en hund som fanns i mitt kvarter, den hade bara tre ben och alla barnen var alltid elak mot den. Jag hade tänkt att bara lämna glädjeflickan där under när hon var klar, men något i mig brast en aning och jag lyckades hitta ett par mynt att kasta till henne. Hon la dem i sin bh och flinade. Jag tänkte att det måste vara farligt om hon går nära en magnet.

Ett par timmar senare, åter på mannens balkong, började jag tröttna ordentligt. Han hade hittills bara legat helt stilla och sovit. Jag kunde se baksidan av hans huvud och en utfälld arm. En timme till förflöt, han låg fortfarande orörlig. Ovetandes om hur förväntansfull jag faktiskt var, och hur jag väntat hela dagen, låg han bara där och bjöd inte till det allra minsta. Besviken över att inget spännande inträffat gick jag hem och drack tills jag däckade i badkaret.

Jag var rastlös samma sekund som jag bände upp ögonlocken. Bestämde mig för att dricka hela dagen för att få tiden att gå. Jag tog fram skivor jag inte hört på flera år och dansade naken i mitt kombinerade sov-och-vardagsrum. Grannarna bankade på väggen och jag bankade tillbaka med en hantel. Den halvruttna väggen gav upp och sprack, jag slog ytterligare en gång. Nu gick det att stoppa in knytnäven in till grannen. Sista ölflaskan drack jag ute på min balkong. En grupp med barn i sina skoldräkter passerade, dom pekade och skrattade åt mig. De vuxna som var med dem föste dem snabbt framåt, det hela såg ut som en skock får som flyr undan vargen. Jag vinkade åt barnen och de vinkade förvirrat tillbaka. Det luktade urin när jag kom in igen. Jag förstod att grannen måste ha urinerat genom hålet i väggen. Det kändes rättvist så jag fyllde hålet med en handduk. Framåt kvällen klädde jag upp mig lite inför mitt tredje besök hos mannen. Jag hoppades på att han också kanske skulle göra det, kanske skulle han till och med ha lite after shave. Det lyste i hans lägenhet när jag kom fram, men det var lika tyst som kvällen innan. Till min förvåning låg han och sov även denna gång. Jag kände mig modigare än tidigare och brydde mig inte om att smyga speciellt mycket. Kupade mina händer och kikade in, mannen låg i ungefär samma ställning som dagen innan. Jag blev orolig över att han kanske var sjuk. Jag förbannade mig själv att jag inte förstått detta, att jag inte fixat kläder så jag kunde låtsas vara amubulansvårdare eller något liknande. Oron i mig tog över och jag bröt upp den rangliga balkongdörren.

Det första som slog mig var att det luktade hemskt. Sprit, urin, avföring. Allt på samma gång. Golvet knarrade när jag tog mitt första steg från balkongdörren. Mannen sov fortfarande orörlig. Jag vände om och tog av mig skorna för att kunna smyga. När jag kom till soffan såg jag hela mannen där han låg utfläkt. Han hade ett smutsigt linne och trasiga kalsonger på sig. Det fanns ett vitt konstigt skum vid hans mun och hans ansikte skiftade i blå-gula färger. Men hans ansikte, själva huden i hans stoiska ansikte, det var som att han blivit tio år yngre på två dagar. Fårorna och den lite gropiga huden var helt försvunnen. Om det inte vore för skummet, och den onaturliga ställning som kroppen befann sig i, så skulle jag säga att han liknade en snyggt åldrad filmstjärna. För ett ögonblick önskade jag att jag hade en polaroidkamera, men slog snabbt bort tanken. Jag hade ju honom helt för mig själv trots allt. På tv:n fanns en pausad bild på en vacker kvinna i vit slöja. Bordet var fullt av spritflaskor och halvtomma glas. Vid hörnet, närmast mannen, fanns det fanns en burk utan etikett med några piller i. Jag kände mig upprymd och sorgsen på samma gång. Upprymd för att jag äntligen fått träffa honom, men sorgsen över att han förmodligen inte skulle kunna ge något av sin visdom till mig. Jag bestämde mig för att göra det bästa av situationen och inte ge upp. Jag städade lite åt honom och bryggde kaffe i det lilla köket. Han hade många fina gamla LP-skivor i en uråldrig ölback. Jag släckte ned lite och Sinatras röst fyllde rummet. I en garderob trängdes malätna kläder ömsom dyra kostymer med matchande skjortor. Det kändes passande att mannen också skulle få klä upp sig och fräscha till sig, så jag tog av honom underkläderna och linnet. Han hade gjort ned sig ordentligt där bak så jag fick rengöra honom med handdukar och vatten. Det vita skummet var lätt att få bort, men jag ångrade genast det eftersom hans tunga hade en konstig färg och det var svårt att få den att ligga rätt. Det var ännu svårare att få på honom byxor, så jag drog bara upp dem halvvägs och dolde det andra med filten. Skjortan och kostymen satt perfekt på honom, han glänste verkligen ikväll. Eftersom han hade en jobbig odör som stack i ögonen på mig, fast det visade jag inte, hällde jag försiktigt hans dyraste rakvattnet på hans hals och baddade in lite på bröstkorgen.

Jag hällde upp två drinkar i köksdelen efter bästa förmåga och tillgång. Musiken i bakgrunden höjde verkligen stämningen bortom dimensioner jag inte kunnat föreställa mig. Visslande och sjungande gjorde jag också mitt bästa för att göra kvällen minnesvärd. Till min fasa upptäckte jag att mannen hade rasat ihop mer eller mindre, fastän jag ömsint hade pallrat upp honom med de hårdaste kuddarna som fanns. Jag lät honom ligga lite nonchalant halvt lutad mot soffans armstöd. Jag tänkte att han kanske hade just kommit hem från en hemsk dag på jobbet, släppte lite på hans slips och ställde fram ett glas. Jag fick liksom låtsas att han drack tillsammans med mig, för det rann ut på skjortan och fula fläckar bildades när jag hällde lite i munnen på honom.

Vi tittade på den hemgjorda filmen en stund. Den var uppenbarligen filmad av någon full person för det var svårt se vad som utspelades. Det blev ett klipp i filmen, en man och kvinna stod vid ett altare redo att gifta sig. Jag ursäktade mig och satte mig närmare tv:n. Det var inte mycket ljud som hördes men de såg så lyckliga ut, speciellt när de spatserade ut genom kyrkan. De kramades om av barn och gråtande vänner. Jag spolade lite, många av sakerna var uppenbarligen filmade med några års mellanrum. Man fick se dem på semester, på olika fester, och i vad som verkade vara ett stort gammalt hus där dom gjorde vardagliga saker ihop. Jag fortsatte spola till det bara var flimmer. Sedan höjde jag mitt glas mot mannen i soffan och vände på Sinatra-skivan. När jag kom tillbaka från ett toabesök hade flimmret på tv:n upphört. En kvinna bakbunden på en stol med en munkavel stirrade som ett skrämt djur mot mig. Jag tittade mot mannen i soffan som nu hade hasat ned helt och hållet. Det gjorde mig ganska irriterad så jag drack upp hans drink och slog ned glaset i bordet lite för att markera. Kvinnan som syntes på tv:n mumlade bakom sin munkavel. När jag satte mig närmare såg jag att det var kvinnan på bröllopet. En mansröst verkade läsa något för henne, jag skruvade upp det sista som gick och försökte lyssna.

Mannen som entonigt läste upp brevet kallade henne för hora och andra nedsättande ord. Kvinnan snyftade, hennes ögon flackade omkring. En man syntes plötsligt i bild, men bara bakifrån, han knycklade ihop brevet och greppade hennes ansikte med ena handen. Han frågade henne om det fanns någon ånger i hennes besudlade kropp. Kvinnan nickade häftigt och grät. Mannen pratade lugnt med en låg mullrande röst. Han trodde på hennes ord. Jag tittade mot mannen i soffan med höjda ögonbryn, jag kände därifrån jag satt att han hade börjat lukta ännu mer illa sedan jag gav honom det fina rakvattnet. Mannen på filmen ställde sig dold bakom kvinnan, hon försökte febrilt vända på huvudet, men han höll fast henne med sin jättenäve rakt över hjässan. Han böjde sig lite och pratade mot hennes öra. Sedan högg han två gånger mot hennes hjärta. Mannen gick ett steg åt sidan, fortfarande utanför bild, jag höll på att ropa till mannen i soffan över min frustration. Mannen på tv:n klev fram och kysste kvinnan ömt på kinden, sedan log han mot kameran. Filmen tog slut och flimmret kom tillbaka.


Sinatra-skivan hade tagit slut under filmvisningen, jag kände att det bara var just han och en god whiskey som kanske kunde rädda resten av kvällen. Jag gjorde i ordning två nya drinkar och satte mig i soffan. Det kändes dumt att säga något, konversation och ord kändes onödiga, rent av fördummande. Utan att ursäkta mig svepte jag drinkarna och ställde mig upp. Innan jag lämnade honom stal jag skivan och smällde sedan igen balkongdörren, jag kände mig besviken och ledsen. Drog fram min gamla LP-spelare och hällde upp ett glas av den finaste whiskey som fanns i mitt hemsnickrade barskåp. Luften ute kändes renare och fräschare än någonsin. Regnet smattrade mot asfalten, ett bildäck tjöt en bit bort. Ett ungt par, berusade av kärlek och drycker, passerade hand i hand under min balkong. En alkis ropade efter en taxi på andra sidan gatan. Jag avundades dem alla. Allt jag ville var att känna mig delaktig.