Polkagrisen

Mannen bakom mig knackade på min axel. Han öppnade upp jackan och log förnöjt. Runt hans midja fanns det elva stycken polkagrisstänger. Han drog igen jackan och lutade sig fram. "Säg bara till om du vill att jag tar med dig när det smäller". Jag sa att jag gärna ville det och lovade att stå nära honom. Kvinnan vid receptionen tog mina uppgifter och bad mig återkomma om sju månader. Jag fick en liten lapp med information om A-kassan och en pepparkaka. Hon tittade inte upp en enda gång. Jag blev osäker på om hon var ett hologram och satte handen sakta mot hennes ansikte. Hon ryggade tillbaka och drog ned sina glasögon på nästippen för att syna mig. "Gå hem", sa hon och började tugga på en mintpastill.

Jag satte mig vid kaffeautomaten för att beskåda det kommande spektaklet. Polkagrisen blinkade åt mig och flinade. Kvinnan knappade lite på tangenterna, pausade för att pilla bort nåt hon fått mellan tänderna, då slet Polkagrisen upp jackan. Jag vet inte vad han väntat sig, men jag fick känslan av att han blev besviken. Ingen skrek, ingen sprang ut. Det lågmälda sorlet avtog inte ens. Kvinnan förde åter igen ned glasögonen på nästippen och synade polkagrisstängerna som han mödosamt tejpat fast. "Polkagrisar?", sa hon och tittade upp mot honom. Mannen ställde sig i en Jesus-Christ-Pose och skrek rakt ut. När han fick slut luft öppnade han ögonen, nu hade han allas uppmärksamhet, han slet loss en av stängerna och höll den mot kvinnan i receptionen. Hon satte armarna i kors och la huvudet på sned. Mannen såg panikslagen ut. Jag övervägde att välta kaffeautomaten över mig själv eller nåt, bara för att skapa kaos vilket mannen så brutalt misslyckats med. Han började slita loss papperet runt polkagrisen och tog en stor tugga från den. Han tuggade frenetiskt och försökte stirra ut kvinnan. Det såg smärtsamt ut eftersom den verkade vara ganska gammal och det knakade en hel del från hans tänder.

Det hade bildats en vass spets vid änden av polkagrisen och innan jag hann börja rucka på kaffeautomaten tryckte han in polkagrisen i ena ögat. Det ploppade till och en stadig ström av blod pulserade ut från ögonhålan. Mannen satte sig på golvet och grät som ett litet barn. Kvinnan ställde sig upp och tittade över disken. Sedan satte hon sig ned och tittade rakt ut. En kollega till henne kom fram pratade i en liten mikrofon och meddelade oss att det var lunchstängt från och med nu.

Jag gick fram till mannen och gav honom servetter att torka sig med. Jag frågade honom var han köpt alla fina polkagrisstänger. Det fanns många smaker. Viol, kiwi, blåbär, smultron. Han berättade att han köpt dem på Jokkmokks marknad någongång på 80-talet. Det verkade som att själva ögongloben lossnat och han var väldigt ledsen över det. Vi gick ut på gatan. Det hördes sirener en bit bort. "Vi går till kiosken och köper dig ett sånt där runt tuggummi du kan ha som öga", sa jag och la armen runt honom. "Gud vad snäll du är", sa mannen och la i sin tur sin arm runt min midja. "Men inte lakrits eller jordgubbe", sa han och skrattade lite. "Nej då", sa jag och tryckte honom lite närmare mig. "Du får välja vilken smak du vill".