En ninja i en burk

Det kom in en kvinna på kontoret iklädd burka. Hon sökte jobb och Ronald - kontorets Robin Williams on speed - blev den som skulle ge henne all nödvändig information var det tänkt. Men Ronald being Ronald kunde inte hålla sig från att skämta med henne och började dra en massa ninja-skämt och hoppade runt med en meterlång linjal som förmodligen skulle föreställa ett svärd. Burkakvinnan tog såklart illa upp och vände på mockasinen illa kvickt. Vad som hände omkring 15 minuter senare garanterar jag att jag kommer berätta om på ålderdomshemmet tills det är min tur att bli kvävd med en kudde.

Ett indianskrik minus handtrumma hörs ute i korridoren. Burkakvinnan är tillbaka på kontoret. Nu står hon i combat-ställning framför oss alla. Ronald är den som bryter tystnaden med sitt kucklande skratt. Just som han ska vända sig mot oss, för att dra ännu ett skämt, tar kvinnan fram något bakom ryggen och kastar den då odentifierade saken mot honom. Ronald tar sig för munnen och faller ihop. Han vrålar att han är skjuten och börjar gråta likt matadoren i Tjuren Ferdinand. All uppmärksamhet är nu riktad mot honom och ingen hinner se burkakvinnan när hon lämnar lokalen. Ronald blöder kraftigt från munnen. När jag böjer mig ned ser jag att det sitter fast en Sheriffstjärna i hans tandkött. Den är av metall men ser ut att vara något man kan köpa på Buttericks. Jag bänder loss den och nålar fast den på min skjorta. Blodet som färgar skjortan får mig att känna mig lite som en hjälte. Ronald sitter med en papperstuss i munnen resten av dagen. Efter lunchen hoppar han ut genom fönstret. Ingen orkar gå ut för att se vilken eventuell rolig ställning kroppen hamnat i.

På kvällen pratar jag med morfar på vårdhemmet. När han för tredje gången påbörjar storyn om hur man kunde köpa godis för flera dagar med bara några ören drar jag i panik dagens händelse för honom. Han missuppfattar allting och tror att jag pratar om en kvinna på kontoret som vi har en i burk. Jag orkar inte förklara igen och låter honom tro att det är så. Vi blir tyst en stund. Det väser när han andas genom näsan. Han suckar och tittar förstrött mot ett fönster. Sedan säger han att han inte förstår sig på dagens ungdom, på hans tid fanns det knappt mat nog att förvara i en burk.