Klibbigt uppslagsverk

Jesus Kristus, Bruno Wintzell, Ingela Agardh, Bobby Kennedy. Alla har dom något gemensamt. Dom har eller kommer snart att få min grannes kärlekssaft i ansiktet. Min granne Mr X är nämligen i en fejd med familjen mitt emot oss. Så när Mr X för ett par månader sedan lånade familjens uppslagsverk gav han sig fan på att dom inte skulle kunna få upp en enda sida. Han ringer mig strax före Aktuellt varje kväll: ”Bobby Kennedy, check. Rakt på hans vita leende”. Sedan lägger han på. Jag brukar roa mig med att gissa vem han satsade på strax före han ringer. Det närmsta jag kommit var när jag i förväg gissade på Freddie Mercury. Men fick höra ”Sixten Herrgårdh, check. Nu har han ett smutsigt skägg”.

Idag när jag passerade en mellanstadielklass vände dom plötsligt och lyfte upp mig med sina små armar. Deras ivriga små fingrar kittlades och jag skrattade tillsammans med dem. Dom bar mig under jubel till Rådhustrappan. Där väntade deras fröken med en bandspelare som spelade Eye of the tiger. Jag förstod vinken. Dom ville jag skulle skuggboxas och lyfta mina armar mot skyn och vråla. Så jag gjorde det. Sedan lämnade dom mig ensam där på trappan. Jag noterade att dom råkat krossa mina rågrutiga kex jag hade i jackfickan. Dom var ämnade för fåglarna vid vattnet. Jag kände mig så himla ensam.