Pojken och feberkatten

Han hade blont rufsigt hår och en godisklubba i munnen. Vid sätet hade han en katt som jämrade sig var tredje sekund och luktade kiss. När han (mycket högljutt) hade pratat bebisspråk med katten i tjugo minuter övervägde jag att säga att hans mamma inte tänker möta honom. Någonsin. Nej men, det var lite störande. Dessutom hade min freestyle lagt ned så jag kunde inte värja mig. När jag väl somnat knackade han mig på axeln. "Du, kan du jälpa mej bäja ned katten? ja åjkaj inte själv". Jag vissnade som spaghetti i hett vatten och sa att visst kan jag göra det. Han berättade att katten hade feber. Jag frågade vad den hette och han svarade "Lukas". Jag frågade om han visste att Rudolf Hess hade en katt som hette så. Han undrade om jag menade "han med den jöda mulen". Utanför bussen skakade jag hand med pojkens pappa. Han luktade mäsk.