Göra en lillebror

Jag har länge ignorerat Abdullahs tafatta försök att komma in i mina vida manchesterbyxor. Men idag fick jag nog. I stället för kebab hade han pressat in säkert 50 st rosor i det som skulle varit min kebabrulle. Jag tog fram 10 st dryckesbackar och började stapla dem framför hans matställe. Några gubbar applåderade åt mig. Några ungdomar med Ung Vänster-plakat kastade ett grishuvud rakt i ryggen på mig. Jag lämnade torget mot parken nere vid älven. När jag gråtit mig lika snorig som Helena Bergström ur valfri film av Colin Nutley kom en liten flicka fram och höll fram en spritflaska. Hon sa att ”pappa gråter mindre när flaskan är tom”. Jag luktade på innehållet och förstod att det var vatten. När hon tittat bedjande på mig en stund halsade jag allt samtidigt som jag triumferande sträckte upp en arm mot skyn. ”Är du gladare nu?” Och tänka sig, det var jag. Det var grumligt äckligt vatten som säkert skulle göra mig magsjuk men jag blev gladare.

Jag frågade hur jag skulle kunna återgälda henne. ”Ska jag köpa en My little pony åt dig?” Hon visste inte vad My little pony var men jag fick gärna följa med henne hem och göra en lillebror till henne. (”Pappa och mamma kramas aldrig”) När vi var framme vid hennes hus stormade pappan ut och lyfte upp henne. Flickan grät och sa att nu skulle det inte bli någon lillebror ändå. Pappan gick mot garaget. Jag blev lite osäker på om jag skulle fråga om kaffe var på gång eller om han skulle hämta nåt bara. När jag såg att han omsorgsfullt stoppade in patroner i ett hagelgevär knöt jag mina skor och sprang fort, jättefort, hela vägen hem igen. När jag lyssnade av min svarare hade Abdullah sjungit in en egen variant på Sony och Chers ”I got you, babe”. Den var skitdålig.