Tjolahopp tjolahej tjolahoppsansa

Jag trodde jag skrev med en penna. Men det var ett rakblad av modell Schlitzer. Brevet till kommunfullmäktige var bara en sörja av blod. Men, precis som på dagis när man gjorde potatisavtryck, lyckades jag med hjälp av mina avskurna fingertoppar iaf göra en del roliga symboler. Jag är så himla trött på vildsvinen som rusar förbi mitt hus varje morgon så jag duttade dit Obelix, ett vildsvin, och ett döskallemärke. Hoppas han fattar vinken.

Jag råkade ta på mig olika sockar idag. Jag märkte det inte förräns jag var nere vid centrum. Musikeleverna som fumlade sig igenom ”Tears in heaven” bytte plötsligt till Pippi Långstrumps signaturmelodi. Alla skrattade åt mig, hela staden skrattade åt mig kändes det som. Speciellt irri blev jag på den extremt feta pojken med dressing runt munnen som spelade tuba. Han spelade inte ens låten han bara tokblåste i den mellan skrattattackerna. Nu stod folk i affärerna tryckta mot fönstret och stirrade. En stor grupp av människor stod i en ring runt mig och sjöng med. Jag fick nog och började jogga hemåt. Men alla följde alla bakom, inklusive musikeleverna som fortfarande spelade. Efter ett tag sprang jag riktigt fort men dom var hack i häl hela tiden. Då kastade jag mig i älven och stannade under vattenytan med hjälp av ett sugrör tills dom gick hem.

Väl hemma somnade jag med fötterna i frysen så att dom skulle lossna.
Sedan tejpade jag fast två simfötter vid stumparna. Jag vägrar göras till åtlöje.