När jag blev en superhjälte

Jag skulle hälsa på Karl ____. Han har en massa kor i hagen vid huset. Jag stannade cykeln för att hälsa på en av kossorna som gjorde sina behov. Jag vet inte varför men jag gillar att titta på medans dom gör det. Dom ser så fantastiskt obrydda ut medans avföringen landar med tunga dunsar på backen. När jag var i den åldern då kompisars berättelser om ljud från föräldrarnas sovrum var spännande brukade jag fantisera om att bo i ett dockhus. Eller kunna sitta i småbilarna man lekte med. Det sitter kvar lite eftersom jag inte kan låta bli att tänka på hur det skulle vara att hoppa in i kossan därbak och sedan åka ut med avföringen. Om och om igen. Som en sorts ohälsosam och innovativ attraktion på Gröna Lund.

När jag rullade fram hamnade det strömförande stängslet mellan däcket och stänkskärmen. Det kändes som att en miljard små myror sprang ett maratonlopp genom alla mina celler i kroppen. När jag kvicknade till stod alla kossor och tittade på mig med sina nonchalanta blickar medans dom tuggade tuggtobak. Jag blev skitarg. Jag skrek och gestikulerade åt dem och när jag pekade på den kaxigaste kossan hände det. Det pirrade till i kroppen sedan kom en strömförande blixt från mitt finger som träffade kossan. Den råmade och sprattlade lite och sedan joggade den iväg. Okej. Snabbtänkt som jag är så förstod jag att jag alltså fått superkrafter. Fåfäng som jag är så började jag genast tänka ut vilken sorts supehjältedräkt jag ska ha. Ett stort B som i Buster på bröstet är ju givet men jag ville ha något speciellt.

I morfars boda hittade jag en sorts kroppsstrumpa i blått Den satt tight och framhävde min kropp ganska bra. Efter tre dagar hade jag lyckats sy dit ett stort gult B på bröstet. Sedan lånade jag Fredriks gamla höga boots. Till sist klippte jag hål för ögonen i en luva. Det är ingen underdrift när jag säger att jag kände mig ganska cool när jag gled ned till ungdomsgården där ett gäng kids burnade med sina mopeder.

Till min förvåning SKRATTADE dom åt mig när jag kom runt hörnet och ställde mig med armarna i kors framför dem. Jag sa åt dem att mitt namn är BUSTERIZER och det är bara att ropa när som helst så kommer jag och räddar er. Dom fortsatte SKRATTA och jag insåg att jag till skillnad från Stålmannen inte kan höra allt. Det var klantigt. Satan. En av kidsen körde fram mot mig och stegrade. Jag ställde mig bredbent och fällde ut min arm mot honom. Jag kan ha inbillat mig, men jag tyckte jag hörde en sån där vissling som är i The Good The Bad and The Ugly medans vi stirrade ut varandra. Han bad mig gå hem och ”runka på bilbanan eller vad fan du leker med hemma”. När han åter igen stegrade moppen mot mig till sina vänners förtjusning zappade jag honom rakt i bröstet. Jag hade inte riktigt fått kläm på hur man reglerar styrkan vid varje zappning men ungen flög i alla fall bakåt i en sorts båge ca 150 m. Han landade faktiskt bakom ett hus. Jag kände mig nöjd och fick bekämpa lusten att blåsa på fingret som i en cowboyfilm. Jag insåg att jag borde dra någon cool replik nu. Ungarna bara stirrade på mig medan dom backade bakåt.

Det jag fick ur mig var ”hälsa ISOTOPEN att jag var här!” fastän jag visste att jag inte hade någon fiende med superkrafter som heter så. Sen sprang jag hem, lite klumpigt medger jag eftersom mina boots var för stora. Givetvis blev det en massa snack på stan efter detta. Och sedan blev det mesta jobbigt ärligt talat. Det var helt omöjligt att styra zappningarna. Att bada tillsammans med andra var ju inte på tal, dels så dödade jag ju alla fiskar inom en kilometer. En gång på en dejt när jag skulle skaka hand med tjejen råkade jag zappa henne så hon fick hjärtstillestånd. Och de flesta kvinnor ville sedan ha mig som en sorts mänsklig dildo eftersom ”det kittlades så skönt” men även där var det ju svårt styra zappningarna. Jag vill inte gå in på alla missöden som skett i sådana sammanhang.

Nu har det gått ett tag och jag har lärt mig leva med detta. Jag gör fortfarande små framträdanden på företagsfester och dylikt men för det mesta är jag för mig själv. Ibland när jag super till hemma tar jag på mig BUSTERIZER-dräkten igen och fantiserar om att jag var en riktig superhjälte som alla älskade.